id
stringlengths 1
7
| url
stringlengths 31
331
| title
stringlengths 1
214
| text
stringlengths 1
411k
| language
stringclasses 4
values |
|---|---|---|---|---|
8797029 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Rederiaktiebolaget%20Banco | Rederiaktiebolaget Banco | Rederiaktiebolaget Banco bildades 1905-04-15 med ett aktiekapital av 335 000:-. Huvudägare var sjökapten Bror Martin Banck (1850–1934). Efter några år som verkställande direktör efterträddes Bror Martin Banck av sonen Carl Johan Banck (1876–1944).
Redan i februari 1905 inköpte Carl Johan Banck för rederiets räkning ångfartyget Guildhall (byggt 1882) från England. Namnet ändrades 1905-03-20 till Banco. Redan i december samma år grundstötte Banco på väg till Svarta Havet i närheten av Molivos, Grekland, och gick till botten.
1905 inköptes även ångaren Nord (byggd 1884) med en lastkapacitet av 3 300 [[Dödvikt|DWT. Även Nord gick förlorad efter kort tid, då den strandade vid Salhammars rev utanför Bornholm under svår dimma i maj 1906. Efter hand införskaffades flera fartyg, bland andra Ebba, Margaretha, Augusta, Johanna.
1911 etablerade Rederiaktiebolaget Banco trafik mellan Sverige och Levanten genom den så kallade Levantenlinjen. Från början sattes tre ångare in: Margaretha, Johanna och Ebba. Linjens ombud i Göteborg var firman Tycho Roberg. Linjen konkurrerade bl.a. med Broströmskoncernen från Göteborg.
1916-09-22 efterträddes Carl Johan Banck av Alrik Sundén-Cullberg som direktör i bolaget.
Ett dotterbolag, Rederiaktiebolaget Orient, var verksamt under perioden 1915–1921.
Vid en extra bolagsstämma med aktieägarna i rederiaktiebolaget Banco 1918-09-10 beslöts enhälligt om bolagets upplösning. Det dröjde emellertid ända till 1928 innan likvidationen avslutades.
Arkiven från Rederiaktiebolaget Banco och Rederiaktiebolaget Orient förvaras båda på Riksarkivet i Lund.
Referenser
Källor
Malmsten, Bror, 1916-1992. Sjöfolk och fartyg från Viken Del 2 1880-1985. 1985. ISBN: 9178105587 sid. 173-184
Externa länkar
Rederiaktiebolaget Bancos arkiv på Riksarkivet i Lund
Svenska rederier | swedish |
8797031 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Katherine%20Edgcumbe | Katherine Edgcumbe | Katherine Edgcumbe, död 1553, var en engelsk hovfunktionär. Hon var hovdam för två av Henrik VIII:s fruar, och spelade en viktig roll i hans skilsmässa från Anna av Kleve.
Hon var dotter till John St. John of Bletsoe. Hon gifte sig 1501 med Gruffydd ap Rhys ap Thomas (död 1521), med vilken hon hade en son, Rhys ap Gruffydd. Hon gifte sig andra gången 1532 med Sir Peter Edgecumbe (ddöd 1538).
Hon utnämndes till hovdam åt Katarina av Aragonien 1501, när denna ännu var gift med prins Arthur, och tjänstgjorde hos Katarina och Arthur under deras vistelse i Wales. År 1540 utnämndes hon till hovdam åt Anna av Kleve. Jane Boleyn, Eleanor Paston och Katherine Edgcumbe vittnade vid Henrik VIII:s skilsmässa i juni 1540 att drottningen var oskuld och inte var medveten om hur ett samlag gick till, vilket ledde till att äktenskapet förklarades ofullbordat och upplöstes.
När Henrik VIII trolovade Skottlands barndrottning Maria Stuart med sin son i juli 1543, önskade han utnämna ett engelsk hov till henne, och Katherine Edgcumbe föreslogs då som lämplig för tjänsten som första hovdam. Planen förverkligades inte eftersom skottarna ställde inte trolovningen, vilket ledde till kriget Rough Wooing. I oktober gav kungen Katherine Edgcumbe en livränta. Hon levde sedan på sitt gods Cotehele.
Referenser
Födda okänt år
Avlidna 1553
Henrik VIII:s hov
Engelska hovdamer
Kvinnor | swedish |
8797041 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Sylvie%20Kauffmann | Sylvie Kauffmann | Sylvie Kauffmann, född 30 oktober 1955 i Marseille i Frankrike, är en fransk journalist och författare.
Sylvie Kauffmann är dotter till en militärläkare. Hon studerade bland annat på Institut d'études politiques d'Aix-en-Provence och Centre de formation des journalistes de Paris och arbetade därefter på Agence France-Presse 1979–1988, från 1980 som utrikeskorrespondent i bland annat London, Nya Kaledonien, Warszava och Moskva. Hon var korrespondent för Le Monde i Östeuropa 1988–1993, USA 1993–2001 och Latinamerika 2002–2003. Hon blev biträdande chefredaktör på Le Monde 2003 och var Sydostasienkorrespondent 2006–2009. Åren 2010–2011 var hon chefredaktör för Le Monde.
Hon är gift med diplomaten Pierre Buhler (född 1954).
Bibliografi
Les aveuglés – comment Berlin et Paris ont laissé la voie libre à la Russie, Stock, Paris 2023,
Referenser
Denna artikel är baserad på artikeln Sylvie Kauffmann på franskspråkiga Wikipedia.
Noter
Franska journalister
Födda 1955
Levande personer
Kvinnor | swedish |
8797044 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Hugo%20Ulander | Hugo Ulander | Per Hugo Leonard Ulander, född 4 mars 1861 i Furingstads församling, Östergötlands län, död 7 april 1937 i S:t Laurentii församling, Östergötlands län, var en svensk präst.
Biografi
Hugo Ulander föddes 1861 i Furingstads församling. Han var son till organisten Magnus Ulander och Matilda Vilhelmina Fogel. Ulander studerade i Norrköping och blev höstterminen 1882 student vid Uppsala universitet, där han 15 september 1883 avlade teologisk-filosofisk examen och 30 maj 1890 teologie kandidatexamen. Ulander prästvigdes 26 juni 1890 och blev 4 mars 1893 komminister i Bankekinds församling, tillträdde samma år. Han blev 5 mars 1898 kyrkoherde i Gryts församling, tillträdde samma år. Han fick statsbidrag att göra en resa till Württemberg och Sachsen 1901 och blev 10 oktober 1902 kyrkoherde i S:t Laurentii församling. Ulander var från 1903 till 1906 inspektor för Söderköpings läroverk och från 11 mars 1903 till 31 december 1913 kontraktsprost i Hammarkinds kontrakt. Han var även 1 oktober 1910 sjukhemspredikant och 1 maj 1917 lasarettspredikant. Samt folkskoleinspektör från 1 januari 1910 till 31 december 1913. Ulander avled 1937 i S:t Laurentii församling, Söderköping.
Familj
Ulander gifte sig 5 maj 1893 med Lilia Klara Wilhelmina Hjorton (född 1861), dotter till kyrkoherden i Torpa församling. De fick tillsammans barnen fänriken Olof Elis Hugo Ulander (född 1894), studenten Sven Folke Magnus Ulander (1895–1916) vid Uppsala universitet, studenten Per Helge Natanael Ulander (född 1896) vid Tekniska Högskolan, Lilia Sara Vilhelmina Ulander (född 1897), Elin Greta Ingeborg Ulander (född 1898), Nils Erik Oliver Ulander (född 1901), Lotten Maria Jenny Ulander (född 1901), Hans Martin Åke Ulander (1902–1904) och Seth Hugo Gunnar Ulander (född 1905).
Bibliografi
1903 - Ordning för barngudstjänster, Söderköping.
1904 - Tal vid Linköpings stifts Bibelsällskaps högtidsdag.
1915 - Söderköping i Östergötlands läns städer, Stockholm.
Ett flertal uppsatser i tidskrifter och tidningar.
Källor
Noter
Präster i Svenska kyrkan
Svenska präster under 1800-talet
Svenska präster under 1900-talet
Svenska kontraktsprostar
Personer från Furingstads socken
Födda 1861
Avlidna 1937
Män | swedish |
8797045 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Marija%20Fabkovi%C4%87 | Marija Fabković | Marija Fabković, född 1833, död 1915, var en kroatisk feminist och lärare.
Hon arbetade som lärare, och kom att bli en pionjärfigur i Kroatiens kvinnorörelse, som initialt dominerades av kvinnliga lärare.
Startpunkten för Kroatiens kvinnorörelse anses vara de tal som hölls av Marija Fabković och Marija Jambrišak på Kroatiens första lärarkonferens 1871, då de förespråkade manliga och kvinnliga lärares lika villkor, och en sekulär undervisning utan religionens inblandning.
Marija Fabković förespråkade kvinnliga lärares rätt till samma lön, rösträtt till styrelsen för kommunala skolor, och rätt att sitta i kommunala parlament.
Arbetet bar frukt, och kvinnliga och manliga lärare fick lika arbetsvillkor 1874. Under den konservativa Károly Khuen-Hédervárys tid som guvernör 1883-1903 gjordes inga framsteg i kvinnors rättigheter och vissa rättigheter blev rentav återkallade, då gifta kvinnor förbjöds arbeta som lärare.
Referenser
https://hbl.lzmk.hr/clanak.aspx?id=5796
Kvinnor
Födda 1833
Avlidna 1915
Kroatiska författare
Personer i Kroatien under 1800-talet
Feminister
Lärare under 1800-talet | swedish |
8797047 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Peter%20T%C3%B6rne | Peter Törne | Peter Törne, adlad von Törne, född 2 juni 1690, död 10 december 1765 på Gammelgårds herrgård, var en svensk militär.
Han var son till sjötullsinspektorn Matts Hansson Törne och Magdalena Signac (död 1713). Han var från 1721 gift första gången med Anna Barbara von Bogdanowitz (död 1744) och andra gången från 1744 med sin kusins dotter Eleonora Sofia Riben (1714-1746) som var dotter till arkiatern Mattias Ribe (1676-1723), adlad Riben, samt slutligen gift från 1747 med Johanna Lovisa Armfelt (1726-1801) som var dotter till generalen Carl Gustaf Armfelt (1666-1736). Han blev far till sjutton barn, varav sonen Johan Reinhold von Törne (1752-1810) blev militär och omskriven och besjungen av J. L. Runeberg i Fänrik Ståls sägner.
Törne blev volontär vid fortifikationen 1704 och förare vid livgardet 1706 samt sergeant och fänrik där 1707. Han blev krigsfånge 1709 och blev efter frisläppandet löjtnant 1722 med tur från 1719. Han blev major vid Nylands infanteriregemente 1737 och överstelöjtnant där 1747. Törne blev överste och regementschef för Tavastehus läns infanteriregemente 1752 och generalmajor 1764. Han erhöll avsked 1765 och lämnade över Tavastehus läns infanteriregemente till Conrad von Blixen. Som militär blev Törne under kriget tillfångatagen Perevolotjna 1709 och var krigsfånge fram till 1722 då han kunde återvända hem. Törne adlades 1731 och introducerades samma år under nr 1857. Han blev riddare av Svärdsorden 1748. Som godsägare ägde han egendomarna Kuggoms gård i Nyland 1738-1747, Friggesby herrgård i Nyland, 1748-1753, Lindö gård i Nyland, Tenala 1760-1773 och Gammelgårds herrgård i Nyland, Borgå, 1754-1765.
Källor
Släkten Törne på Adelsvapen
Släkten Törnflycht på Adelsvapen
Herrgardsdatabasen
Svenska militärer
Födda 1690
Avlidna 1765
Män | swedish |
8797049 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Jelena%20Vickovi%C4%87 | Jelena Vicković | Jelena Vicković, född 1849, död 1908, var en montenegrinsk lärare. Hon var en pionjär som den första kvinnliga läraren i Montenegro, och grundade landets första skola för flickor.
Hon grundade en flickskola i Cetinje 1867, under en tid när de flesta kvinnor i Montenegro var analfabeter, och endast fick undervisning i hemmet. Skolan fick statligt stöd 1872, och följdes av ytterligare skolor i Podgorica (1888) och Bar (1901).
Landets första sekundärskola för flickor, Girls Institute of Empress Maria Alexandrovna (1869-1904), grundades på initiativ av Nikola I efter hans resa till Ryssland, med hjälp av pengar från den ryska kejsarinnan och med ryska lärare. Det var dock först 1914 som flickor i Montenegro inkluderades i den obligatoriska grundskolan, och någon organiserad kvinnorörelse hade svårt att få fäste i landet.
Jelena Vicković inkluderades 2023 i en lista på notabla kvinnor ur Montenegros historia, "Remarkable Women of Montenegro", ett projekt lanserat av Nederländernas ambassad och Center for Women's Rights.
Referenser
Kvinnor
Födda 1849
Avlidna 1908
Personer i Montenegro under 1800-talet
Lärare under 1800-talet
Feminister | swedish |
8797050 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Valderhaugstrand | Valderhaugstrand | Valderhaugstrand är en ort i Giske kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Orten ingår i tätorten Nordstrand på ön Valderøya och utgör kommunens centralort.
Referenser
Orter i Møre og Romsdal fylke
Giske kommun | swedish |
8797051 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Roald | Roald | Roald är en tätort i Giske kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Orten ligger på norra delen av ön Vigra, norr om Ålesunds flygplats. Den utgjorde tidigare centralort i dåvarande Vigra kommun.
Referenser
Tätorter i Norge
Orter i Møre og Romsdal fylke
Giske kommun | swedish |
8797054 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Giske%2C%20Norge | Giske, Norge | Giske är en tätort i Giske kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Orten ligger på ön Giske. Här finns Giske kyrka.
Referenser
Tätorter i Norge
Orter i Møre og Romsdal fylke
Giske kommun | swedish |
8797055 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Leitebakk | Leitebakk | Leitebakk är en tätort i Giske kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Orten ligger på östra delen av ön Godøya.
Referenser
Tätorter i Norge
Orter i Møre og Romsdal fylke
Giske kommun | swedish |
8797060 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Sjuk%20Bacchus | Sjuk Bacchus | Sjuk Bacchus eller Självporträtt som Bacchus () är en tidig oljemålning av den italienske barockkonstnären Caravaggio. Den målades omkring 1595 och ingår i samlingarna i Galleria Borghese i Rom.
Lombarden Caravaggio kom till Rom i början av 1590-talet där han upplevde några framgångsrika år innan han 1606 tvingades fly staden efter att begått ett dråp. Till en början verkade han i ateljén hos manieristen Cavalier d'Arpino. Det anses att Sjuk Bacchus tillkom under denna tid eller strax därefter då han vistades på sjukhuset . Tavlan var i Cavalier d'Arpinos ägo till 1607 då hans konstsamling, som även omfattade Caravaggios Pojke skalar frukt och Ung man med fruktkorg, beslagtogs av kardinalprästen Scipione Borghese efter anklagelser om skattebrott. Ung man med fruktkorg är liksom Sjuk Bacchus idag utställd på Galleria Borghese.
Bilden är ett självporträtt av konstnären som den romerske vinguden Bacchus kombinerat med ett fruktstilleben på bordet. Caravaggio avbildade ofta sig själv i sina verk och hans första biograf Giovanni Baglione angav att konstnären utfört verket sittandes framför en spegel. Vingudens gulaktiga hy har tolkats som sjuklighet, därav verkets titel, och kopplats samman med konstnärens sjukdomsperiod vid denna tid.
Caravaggio målade Bacchus åter omkring 1596–1598; den versionen är utställd på Uffizierna i Florens.
Referenser
Galleria Borghese
Store norske leksikon
Externa länkar
Målningar av Caravaggio
Målningar från 1500-talet
Dionysos och Bacchus i konsten
Målningar på Galleria Borghese
Självporträtt | swedish |
8797067 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Blanche%20Ames%20Ames | Blanche Ames Ames | Blanche Ames Ames, född Ames 18 februari 1878 i Lowell, Massachusetts, död 2 mars 1969 i North Easton, Massachusetts, var en amerikansk illustratör, uppfinnare och aktivist. Hon var gift med Oakes Ames.
Ames var en framstående botanisk illustratör och uppfann bland annat en utsläppsfri toalett. Hon deltog i rösträttsrörelsen genom att skapa tecknade serier, vilka förespråkade kvinnlig rösträtt, vilka blev mycket populära. Hennes engagemang för kvinnors självbestämmande ledde till aktivism främst angående hälsa och födelsekontroll. År 1916 deltog hon grundandet av Birth Control League of Massachusetts och verkade ivrigt för att göra födelsekontroll till en samhällsfråga. Då alla försök att förändra preventivmedelslagarna misslyckades, förklarade hon att kvinnor måste ta saken i egna händer och själva sprida den information som de inte fick av läkarna. Hon publicerade formler för spermiedödande geléer och beskrev metoder för att göra pessar av bit- eller syltburksringar. År 1941 blev hon ledamot av styrelsen för New England Hospital for Women and Children, vilket grundats 1862 i syfte att utbilda kvinnor till läkare och sjuksköterskor och för att erbjuda hälsovård av och för kvinnor. Då sjukhuset, på grund av ekonomiska svårigheter, 1950 övervägde att rekrytera manlig personal, motsatte sig Ames detta och startade en insamling, som gjorde det möjligt för sjukhuset att fortsätta att verka på samma sätt som tidigare.
Referenser
Amerikanska illustratörer
Amerikanska uppfinnare
Amerikanska rösträttskvinnor
Amerikanska kvinnorättsaktivister
Födda 1878
Avlidna 1969
Kvinnor
Personer från Lowell, Massachusetts | swedish |
8797071 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Recondita%20armonia | Recondita armonia | "Recondita armonia" är den första romansen i operan Tosca (1900) av Giacomo Puccini med libretto av Giuseppe Giacosa och Luigi Illica.
Beskrivning
Den sjungs i den tredje scenen i första akten av målaren Mario Cavaradossi, som beskriver sin kärlek till skönhet, den varma skönheten hos Tosca och den iskalla skönheten hos en flicka som observeras be i kyrkan, vilket inspirerade honom till hans målning av Maria Magdalena som han utför i kyrkan Sant'Andrea della Valle i Rom där handlingen i första akten utspelar sig.
Den förste tenoren som sjöng den var Emilio De Marchi vid premiären av operan på Teatro Costanzi i Rom den 14 januari 1900. Senare framfördes den av andra kända tenorer som Enrico Caruso, Giovanni Martinelli, Aureliano Pertile, Giacomo Lauri-Volpi, Beniamino Gigli, Franco Corelli, Jussi Björling, Ferruccio Tagliavini, Mario Del Monaco, Richard Tucker, Giuseppe Di Stefano, Franco Corelli, Luciano Pavarotti och Plácido Domingo. På 2000-talet sjöngs den av bland andra Jonas Kaufmann och Roberto Alagna.
Libretto
Recondita armonia di bellezze diverse!
È bruna Floria, l'ardente amante mia.
E te, beltade ignota, cinta di chiome bionde,
Tu azzurro hai l'occhio,
Tosca ha l'occhio nero!
L'arte nel suo mistero,
le diverse bellezze insiem confonde...
Ma nel ritrar costei,
Il mio solo pensiero,
Ah! Il mio sol pensier sei tu,
Tosca, sei tu!
Referenser
Externa länkar
, Plácido Domingo
Operaarior av Giacomo Puccini | swedish |
8797072 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Apoteket%20Vasen%2C%20Link%C3%B6ping | Apoteket Vasen, Linköping | Apoteket Vasen är ett apotek i Linköping, som inrättades 1719.
Historik
Det första apoteket i Linköping Apoteket Vasen grundades 1719. Apoteket fick 1853 ett filialapotek i Åtvidaberg.
Apoteket var 1924 beläget på Storgatan 33.
Apotekare
1737: Conrad Theodor Rosenthal
1780-talet: P. A. Cavallin
1869–1909: Hjalmar Liedbergius
Källor
Noter
Linköping
Företag i Linköpings kommun
Apotek i Sverige | swedish |
8797074 | https://sv.wikipedia.org/wiki/1998%20FO52 | 1998 FO52 | 1998 FO52 är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 20 mars 1998 av LINEAR i Socorro County, New Mexico.
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser
Huvudbältesasteroider
Ej namngivna småplaneter
Astronomiska upptäckter av LINEAR
Astronomiska upptäckter 1998 | swedish |
8797078 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Mieli | Mieli | MIELI Psykisk Hälsa Finland rf är ett finländskt förbund för psykisk hälsa. Förbundets mål är att främja psykisk hälsa, erbjuda krishjälp samt förebygga psykisk ohälsa. Mieliförbundet är en av världens äldsta medborgarorganisationer inom psykisk hälsa och grundades 1897.
Det finska ordet "mieli" betyder "sinne" på svenska.
Historia
MIELI rf grundades i det kejserliga Storfurstendömet Finland år 1897 under namnet "Skyddsförening för Sinnessjuka". Förbundet hade som syfte att bistå konvalescenter som skrevs ut från psykiatriska sjukhus, motverka fördomar och sprida information om psykisk ohälsa. Initiativet att grunda föreningen togs av professor Thiodolf Sælan, överläkare vid Lappvikens sjukhus i Helsingfors.
I början av 1900-talet inriktades förbundets verksamhet på folkbildningsarbete, och år 1919 bytte förbundet namn till "Stiftelsen för Psykisk Hälsa". När det förebyggande arbetet blev en del av organisationens verksamhet ändrades namnet till "Föreningen för nerv- och sinnessjukdomarnas bekämpande" år 1939.
Från 1952 hette föreningen "Mentalhygieniska föreningen i Finland", och år 1989 moderniserades namnet till "Föreningen för Mental Hälsa i Finland". Det nuvarande namnet, "MIELI Psykisk Hälsa Finland," antogs 2019.
Organisation
Det högsta beslutande organet i MIELI rf är förbundsmötet, som samlas en gång per år. MIELI rf:s ordförande är europaparlamentariker Sirpa Pietikäinen, och verksamhetsledaren är Sari Aalto-Matturi (från 2023).
MIELI Psykisk Hälsa Finland rf är en tvåspråkig organisation, vilket innebär att verksamheten bedrivs på både finska och svenska. Dessutom bedriver organisationen arbete på engelska under namnet MIELI Mental Health Finland.
Verksamhet
MIELI rf koordinerar kriscenternätverket, som består av 22 kriscenter runtom i Finland. MIELI upprätthåller en kristelefon som erbjuder samtalsstöd vid kriser på olika språk. Ett av syftena med kristelefonen är att förebygga självmord. Tukinet är en finskspråkig onlineplattform som erbjuder hjälp, stöd och möjligheter till utbyte av personliga erfarenheter.
Därtill ordnar MIELI kamratstödsgrupper för personer som har upplevt olika svåra livssituationer. Centret för förebyggande av självmord har mottagningar i Helsingfors och Kuopio som erbjuder hjälp till personer som har försökt begå självmord och deras närstående.
MIELI upprätthåller även Brottsofferjouren, som erbjuder hjälp, stöd och rådgivning för brottsoffer, deras närstående och övriga parter i straffprocessen.
Förbundet ger också beslutsfattarna information om hur befolkningens psykiska hälsa kan främjas. Detta sker genom utlåtanden, Mentalhälsopolitiska delegationen och dess ställningstaganden, samt genom diskussioner med olika ministerier och beslutsfattare. Därtill är MIELI verksamt inom olika internationella nätverk.
MIELI erbjuder även utbildningar, material och verktyg till yrkespersoner som arbetar med barn och unga för att stödja och utveckla kompetensen inom psykisk hälsa.
Lappviken
Lappvikens sjukhus färdigställdes år 1841 efter en kejserlig order att bygga det första psykiatriska sjukhuset i Finland. Byggnaden, ritad av Carl Ludvig Engel, fungerade som ett sjukhus ända fram till år 2007, när Helsingfors stad beslutade att den gamla byggnaden inte längre var lämplig som sjukhus. De sista patienterna lämnade byggnaden år 2008 när ätstörningspolikliniken flyttade till HUCS Psykiatricentrum, det före detta Hesperia sjukhus.
Stiftelsen Lappviken sr samlar in medel för att rädda och bevara Lappviksområdets värdefulla byggnader och den tidigare sjukhusparken för att bevara kulturmiljön öppen för alla och främja psykisk hälsa. Stiftelsen kan uppnå sitt syfte genom att förvärva andelar i det fastighetsbolag som kommer att grundas. Stiftelsen kan även på andra sätt stödja verksamheter som främjar psykisk hälsa och inkluderande kultur i Lappviksområdet.
Byggnaderna och parken ägs av Helsingfors stad. Staden planerar för närvarande området, och en delvis försäljning av byggnaderna till en kommersiell aktör är under övervägande.
Nuförtiden fungerar Lappvikens Källa i de gamla sjukhusbyggnaderna och platsen är ett centrum för psykiskt välbefinnande och olika evenemang, öppet för alla. Målet är att bevara den gamla sjukhusbyggnaden som en plattform där människors psykiska hälsa och välbefinnande kan främjas med stöd av MIELI Psykisk Hälsa Finland och föreningen Pro Lappviken.
Utrymmen vid Lappvikens sjukhus har hyrts av Helsingfors stad för initiativet Lappvikens Källa. MIELI rf har grundat det sociala företaget Lappvikens Källa Ab för att hyra ut utrymmen till de olika aktörerna inom initiativet. Lappvikens Källa är ett centrum för psykiskt välbefinnande och en mötesplats för kultur i Helsingfors. Stiftelsen Lappviken stöder verksamheten på Lappviken och bevarar områdets byggnads- och kulturhistoria samt parkens naturvärden.
Ett flertal nationella och lokala föreningar för psykisk hälsa deltar i välbefinnandecentret, inklusive Centralförbundet för mental hälsa (MTKL), Psykosociala förbundet, Alvi ry, Aula-työkotien Kannatusyhdistys ry, Etappi ry, FinFami Nyland rf, Kaakkois-Suomen sosiaalipsykiatrinen yhdistys ry, Kukunori ry, HELMI ry, Sympati rf, Pro Lappviken rf, Majakka ry och många andra organisationer och privatpersoner.
Ekonomi
MIELI rf får sin finansiering framför allt från Social- och hälsovårdsministeriet, som står för cirka 70 procent av föreningens inkomster. En stor del av dessa medel kommer från Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA), som är underordnad ministeriet. MIELI rf:s verksamhet finansieras även av andra ministerier, övriga statliga myndigheter, kommuner, församlingar och Europeiska kommissionen.
En betydande finansiär är även Folkhälsoföreningen i Finland rf. Insamlingar, donationer och testamenten utgör också viktiga bidrag till finansieringen.
Se även
Lappvikens sjukhus
Storfurstendömet Finland
Helsingfors
Social- och hälsovårdsministeriet
Källor
Psykisk hälsa
Hälsoorganisationer
Organisationer bildade 1897
Organisationer i Finland | swedish |
8797092 | https://sv.wikipedia.org/wiki/1998%20HU43 | 1998 HU43 | 1998 HU43 är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 20 april 1998 av LINEAR i Socorro County, New Mexico.
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
Huvudbältesasteroider
Ej namngivna småplaneter
Astronomiska upptäckter av LINEAR
Astronomiska upptäckter 1998 | swedish |
8797094 | https://sv.wikipedia.org/wiki/1998%20HJ133 | 1998 HJ133 | 1998 HJ133 är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 19 april 1998 av LINEAR i Socorro County, New Mexico.
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
Huvudbältesasteroider
Ej namngivna småplaneter
Astronomiska upptäckter av LINEAR
Astronomiska upptäckter 1998 | swedish |
8797095 | https://sv.wikipedia.org/wiki/1998%20KF35 | 1998 KF35 | 1998 KF35 är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 22 maj 1998 av LINEAR i Socorro County, New Mexico.
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Vesta.
Referenser
Huvudbältesasteroider
Vesta-asteroider
Ej namngivna småplaneter
Astronomiska upptäckter av LINEAR
Astronomiska upptäckter 1998 | swedish |
8797097 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Shenzhou%2017 | Shenzhou 17 | Shenzhou 17 är en bemannad flygning med en kinesisk rymdfarkost av typen Shenzhou. Den sköts upp med en Chang Zheng 2F/G raket från Jiuquans satellituppskjutningscenter i Inre Mongoliet den 26 oktober 2023. Farkosten kommer docka med den kinesiska rymdstationen Tiangong.
Besättning
Referenser
Kinas rymdprogram
Shenzhouprogrammet
Rymdfarkoster
2023 i Kina
Rymdfartsåret 2023
WP:Projekt Kina | swedish |
8797098 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Samuel%20Gyllenadler | Samuel Gyllenadler | Samuel Gyllenadler, född 4 mars 1657 i Linköpings församling, Östergötlands län, död 12 juli 1698 i Linköpings församling, Östergötlands län, var svensk häradshövding.
Biografi
Samuel Gyllenadler föddes 1657 i Linköpings församling. Han var son till biskopen Samuel Enander i Linköpings stift och Brita Nilsdotter. Gyllenadler blev 3 december 1670 student vid Uppsala universitet och 30 april 1692 häradshövding i Lösings, Björkekind, Östkinds och Hammarkinds häraders domsaga. Han avled 1698 i Linköpings församling och begravdes 25 oktober samma år.
Egendom
Gyllenadler ägde Uljeberg i Viby socken.
Källor
Noter
Svenska häradshövdingar
Personer från Linköping
Födda 1657
Avlidna 1698
Män | swedish |
8797099 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Peter%20Johnsson%20%28sv%C3%A4rdsmed%29 | Peter Johnsson (svärdsmed) | Peter Johnsson, född 1965, är en svensk svärdsmed.
Johnsson har tillverkat svärd till flera filmproduktioner, däribland Arn – Tempelriddaren (2007) och House of the Dragon (2022). Han är representerad vid Metropolitan Museum of Art i New York.
Johnsson bor i Storvreta i Uppland.
Referenser
Födda 1965
Män
Svenska smeder
Levande personer | swedish |
8797100 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Terminal%20Jive | Terminal Jive | Terminal Jive är ett musikalbum av Sparks som utgavs i januari 1980. Albumet producerades av Giorgio Moroder och Harold Faltermeyer. Moroder var även producent för gruppens föregående album No. 1 In Heaven, men detta album blev lite mindre renodlat discoinspirerat med drag åt nya vågen. Albumet blev ingen framgång i Storbritannien, och gavs ursprungligen inte ens ut i USA. Det blev däremot en framgång i Frankrike där den inledande låten "When I'm with You" blev en stor hitsingel.
Låtlista
(upphovsman inom parentes, låtar utan angiven upphovsman av Ron och Russell Mael)
"When I'm with You" - 5:45
"Just Because You Love Me" - 4:36
"Rock 'n' Roll People in a Disco World" - 4:47
"When I'm with You (Instrumental)" - 3:45
"Young Girls" - 4:49
"Noisy Boys" (Harold Faltermeyer, Keith Forsey, Mael, Mael) - 3:55
"Stereo" (Giorgio Moroder, Mael, Mael) - 4:01
"The Greatest Show on Earth" (Moroder, Faltermeyer, Mael, Mael) - 4:17
Källor
Terminal Jive på Allmusic
Musikalbum 1980 | swedish |
8797102 | https://sv.wikipedia.org/wiki/In%20Outer%20Space | In Outer Space | In Outer Space är ett musikalbum av Sparks som utgavs 1983. Det var deras andra album för skivbolaget Atlantic Records och kom att bli ett av deras framgångsrikaste på den amerikanska marknaden. I Europa där gruppen varit stor under 1970-talet gjorde det däremot inget större avtryck. Ljudbilden drar tydligt åt syntpop.
Albumets inledande låt "Cool Places" som gjordes tillsammans med Jane Wiedlin från The Go-Go's toppade på plats 49 på Billboard Hot 100-listan, och blev därmed gruppens största singelhit i USA. Albumet nådde som bäst plats 88 på Billboard 200.
Låtlista
(alla låtar komponerade av Ron och Russell Mael)
"Cool Places" - 3:23
"Popularity" - 3:52
"Prayin' for a Party" - 2:59
"All You Ever Think About Is Sex" - 4:09
"Please Baby Please" - 3:42
"Rockin' Girls" - 4:42
"I Wish I Looked a Little Better" - 2:58
"Lucky Me, Lucky You" - 3:26
"A Fun Bunch of Guys from Outer Space" - 4:00
"Dance Godammit" - 3:26
"Modesty Plays" (enbart på franska utgåvor) - 3:47
Källor
In Outer Space på Allmusic
Musikalbum 1983 | swedish |
8797106 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Dorothea%20Beale | Dorothea Beale | Dorothea Beale, född 21 mars 1831 i London, död 9 november 1906 i Cheltenham, var en brittisk skolledare och rösträttskvinna.
Beale var, tillsammans med Emily Davies och Frances Buss, en av ledande inom den brittiska rörelsen för kvinnors utbildning. Hon blev 1858 rektor för Cheltenham Ladies College, vilket under hennes ledning vann ett högt anseende. I anslutning till detta startade hon ett lärarseminarium (St Hilda's) och 1892 grundade hon St Hilda's College i Oxford. Hon var medlem av Kensington Society och deltog i rörelsen för kvinnlig rösträtt.
Referenser
Brittiska skolledare
Brittiska rösträttskvinnor
Födda 1831
Avlidna 1906
Kvinnor
Personer från London | swedish |
8797114 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Jag%20k%C3%A4mpar%20ensam | Jag kämpar ensam | Jag kämpar ensam är en amerikansk film noir från 1947 i regi av Byron Haskin. Det var den första av flera filmer som gjordes där Burt Lancaster och Kirk Douglas spelade i huvudroller mot varandra.
Handling
Frankie Madison släpps ur fängelse efter fjorton år där han suttit för alkoholsmuggling under förbudstiden. Han söker upp sin forne partner Noll Turner för att få sin del i en uppgörelse de slöt innan Frankie åkte fast där de skulle dela allt lika. Noll Turner har numera blivit en förmögen affärsman genom en framgångsrik nattklubb.
Rollista
Burt Lancaster - Frankie Madison
Lizabeth Scott - Kay Lawrence
Kirk Douglas - Noll Turner
Wendell Corey - Dave
Kristine Miller - Alexis
Marc Lawrence - Nick Palestro
Mike Mazurki - Dan
Källor
I Walk Alone på American Film Institute
Amerikanska filmer 1947
Film noir
Svartvita filmer | swedish |
8797117 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils%20Kagg%20den%20yngre | Nils Kagg den yngre | för kammarherren Nils Kagg (1547-1602), se Nils Kagg den äldre, för regementschefen Nils Kagg (1598-1653), se Nils Kagg
Nils Kagg, född 1 juli 1624 i Svanseryd, Torestorps socken, död 23 oktober 1673, var en svensk militär.
Han var son till översten Matts Kagg (1590-1629) och Märta Ulf af Horsnäs (född 1598) som var dotter till majoren Johan Christerson (Ulf af Horsnäs). Han var från 1650 gift med Christina von Scheiding (död 1656) som var dotter till överstelöjtnanten Volmar Didrik von Scheiding (1587-1639) och gift andra gången från 1665 med Ingeborg Mörner (1642-1672) som var dotter till landshövdingen Stellan Otto von Mörner (1576-1645). Kagg blev far till tre barn.
Kagg blev student i Uppsala 1639 och fänrik vid livgardet 1647 han blev reformerad löjtnant samma år. Han var fänrik vid Västgötadals regemente 1649–1651 och överstelöjtnant vid Jönköpings regemente 1655–1659. Kagg utnämndes till kommendant över Hälsingborg 1658.
Källor
Kagg på Riksarkivet
Släkten Kagg på Adelsvapen
Svenska militärer
Födda 1624
Avlidna 1673
Män | swedish |
8797118 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Matts%20Kagg | Matts Kagg | Matts Kagg, född 29 juli 1590 på Kjellstorp herrgård i Örslösa socken, Kållands härad, död 1629 vid Marienburg, var en svensk militär.
Han var son till kammarherre Nils Mathisson Kagg (1547-1602) och Brita Larsdotter Hård af Segerstad (1563-1630) som var dotter till översten Lars Pedersson Hård af Segerstad (1512-1563). Han var från 1620 gift med Märta Ulf af Horsnäs (född 1598) som var dotter till majoren Johan Christerson (Ulf af Horsnäs). Paret fick tillsammans tre söner och tre döttrar. Han var bror till riksrådet och riksmarsken Lars Kagg (1595-1661) samt regementschefen Nils Kagg (1598-1653).
Kagg blev löjtnant vid Knut Hands ryttarfana i Småland 1613 och kapten vid Södermanlands regemente 1617. Han blev kapten vid Närkes och Värmlands regemente 1622 och major 1623. Han blev överstelöjtnant vid Värmlands regemente 1626 samt överste och regementschef där 1629. Han introducerades tillsammans med sina bröder 1625 under nummer 68. Som militär sårades han vid belägringen av Gdov 1614, och han deltog i erövringen av Mitau 1621. Under sin tid som regementschef för Närkes och Värmlands regemente medverkade han i andra polska kriget, där han stupade vid Marienburg 1629 en kort tid efter sin lillebror ryttmästaren Jöran Kagg (1600–1629). Kagg har efterlämnat anteckningar i Sjöholmssamlingen vid Riksarkivet och Kungliga biblioteket.
Källor
Kagg på Riksarkivet
Släkten Kagg på Adelsvapen
Svenska militärer
Födda 1590
Avlidna 1629
Män | swedish |
8797121 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Stefan%20Hedlund%20%28ishockeyspelare%20f%C3%B6dd%201960%29 | Stefan Hedlund (ishockeyspelare född 1960) | Stefan Hedlund, född 25 april 1960, är en svensk professionell ishockeyspelare. Hans moderklubb är Tyringe SoSS.
Extern länk
Män
Födda 1960
Levande personer
Svenska ishockeyspelare
Idrottare från Kalmar
Ishockeyspelare i Rögle BK
Ishockeyspelare i Mora IK
Spelare i Tyringe SoSS | swedish |
8797123 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Serie%20A1%20i%20volleyboll%202000%E2%80%932001%20%28damer%29 | Serie A1 i volleyboll 2000–2001 (damer) | Serie A1 2000-2001 i volleyboll för damer spelades 21 oktober 2000 till 16 maj 2001. Det var den 54:e upplagan av turneringen, som utser de italienska mästarna och 12 klubblag deltog. Virtus Reggio Calabria vann mästerskapet för första gången genom att besegra Volley Bergamo i finalen, men fråntogs senare titeln p.g.a. att en av dess spelare (Cristina Pîrv) inte anställts på rätt sätt. Antonina Zetova var främsta poängvinnare (i grundserien) med 484 poäng.
Regelverk
Format
Tävlingen bestod av en grundserie, där alla möte alla, både hemma och borta, och ett slutspel i cupformat.
De fyra första lagen i serien genomförde sedan en slutspelscup. Alla möten spelades i bäst av fem matcher.
De fyra följande lagen spelade cupspel om en plats i CEV Cup (tävlingen kallas numera CEV Challenge Cup).
De följande tre lagen spelade ett internt seriespel där det sista laget flyttades ner till Serie A2.
Det sista laget i serien flyttades ner direkt till Serie A2.
Rankningskriterier
Om slutresultatet blev 3-0 eller 3-1 tilldelades 3 poäng till det vinnande laget och 0 till det förlorande laget, om slutresultatet blev 3-2 tilldelades 2 poäng till det vinnande laget och 1 till det förlorande laget. Rankningsordningen i serien definierades utifrån:
Poäng
Antal vunna matcher
Kvot vunna / förlorade set
Kvot vunna / förlorade poäng.
Deltagande lag
I serien deltog 12 lag. Nyuppflyttade från Serie A2 var Volley 2000 Spezzano och Team Volley Imola, som vunnit uppflyttningskvalet. Ett lag med rätt att delta, PVF Matera, drog sig ur och dess spellicens togs över av Pallavolo Reggio Emilia.
Turneringen
Grundserien
Resultat
Sluttabell
Slutspel
Spelschema
Resultat
Spel CEV Cup-plats
Spelschema
Resultat
Nedflyttningskval
Resultat
Sluttabell
Resultat för deltagande i andra turneringar
Statistik
OBS: Uppgifterna gäller enbart grundserien
Referenser
Noter
Externa länkar
Webbplats
Sportåret 2000
Sportåret 2001
Volleybollsäsongen 2000/2001
Serie A1 i volleyboll (damer) | swedish |
8797126 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Compagnie%20des%20chemins%20de%20fer%20du%20Midi%20et%20du%20Canal%20lat%C3%A9ral%20%C3%A0%20la%20Garonne | Compagnie des chemins de fer du Midi et du Canal latéral à la Garonne | Compagnie des chemins de fer du Midi et du Canal latéral à la Garonne var ett tidigt franskt järnvägsföretag, som drev ett nätverk i sydvästra Frankrike, framför allt i området mellan bolagets huvudlinje Bordeaux vid Atlanten – Sète vid Medelhavet och Pyrenéerna.
Företaget grundades 1853 av bröderna Jacob Émile och Isaac Pereire, vilka på det sättet bröt det i praktiken monopol, som fanns i Frankrike av James Rothschild för järnvägsprojekt i Paris-regionen under 1840- och 1850-talen. Rothschilds bransch i Paris svarade med att stärka sitt grepp om sektorn genom en allians med industrimannen Paulin Talabot. Familjen Pereires i sin tur bildade finansföretaget Crédit Mobilier.
År 1856 färdigställde Chemins du Midi sin järnvägslinje Bordeaux–Toulouse. År 1857 fortsatte byggandet via Narbonne till Sète. Detta ledde till att det hamnade i en konkurrenssituation med Canal du Midi, och 1858 tog järnvägsbolaget över arrendekontraktet för kanalen.
Compagnie des Chemins de fer du Midi et du Canal latéral à la Garonne fick 1903 koncession för en järnväg mellan Villefranche-de-Conflent och Bourg-Madame och 1914 gavs koncession för en förlängning av järnvägen från Bourg-Madame till den franska gränsstationen för den transpyreneiska linjen mellan Ax-les-Thermes i Frankrike och Ripoll i Spanien. Anläggandet av Ligne de Cerdagne påbörjades 1903, och avsnittet till Mont-Louis slutfördes 1910, följt av en förlängning till Latour-de-Carol 1927.
Från 1909 satsade Chemin de fer du Midi på elektrifiering av bannätet genom el från vattenkraftverk i den nordliga delen av Pyrenéerna. Bolaget valde enfas växelström med luftledning med en spänning på 12 kV.
Företaget fusionerade 1934 med Chemin de Fer de Paris à Orléans i företaget Chemin de Fer de Paris à Orléans et du Midi. Detta företag nationaliserades 1938.
Bildgalleri
Referenser
Denna artikel är baserad på artikeln Compagnie des chemins de fer du Midi et du Canal latéral la Garonne på franskspråkiga Wikipedia.
Franska järnvägsbolag
Företag bildade 1852
1852 i Frankrike | swedish |
8797127 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Fatima%20Khatun | Fatima Khatun | Fatima Khatun, död 1246, var en gunstling till kejsarinnan Töregene Khatun, Mongolväldets regent 1241-1246.
Fatima var en tadzjikisk eller iransk shiamuslim som hade tagits som slav av mongolerna under Mongolernas invasion av Centralasien. Vid mongolhovet blev hon favorit hos Töregene Khatun.
När Töregene Khatun grep makten som regent för sin son Güyük khan år 1241, och ersatte de förra ministrarna med sina anhängare, fick Fatima en inflytelserik ställning som regentens rådgivare och en post motsvarande minister.
Fatima förlorade sin makt när Güyük khan blev myndig och tog makten själv 1246. Güyük khans bror Koden anklagade Fatima för att ha gjort honom sjuk med hjälp av svartkonst. När Koden avled en tid senare, bad Güyük khan sin mor att överlämna. Hon vägrade och hotade med att begå självmord. Güyük khan lät trots detta gripa Fatima, sy ihop hennes kroppsöppningar och dränka henne, varefter han rensade ut även andra av sin mors anhängare. Töregene Khatun avled själv under oklara omständigheter senare samma år.
Referenser
Kvinnor
Födda okänt år
Avlidna 1246
Personer som blivit avrättade för häxeri
Personer som blivit avrättade under medeltiden | swedish |
8797136 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans%20Henrik%20von%20Dellwig | Hans Henrik von Dellwig | Hans Henrik von Dellwig, född 1693 i Estland, död 1758 på Sälkis, Mouhijärvi, var en svensk militär.
Hans Henrik von Dellwig var son till överstelöjtnant Otto Gustaf von Dellwig och Elisabeth Rehbinder. Han blev officer 1712, kapten vid Hälsinge regemente, major vid Tavastehus läns infanteriregemente och överstelöjtnant 1744. 1749–1758 var von Dellwig överste och chef för Björneborgs läns infanteriregemente, han var även vice landshövding i Kymmenegårds län.
Källor
Sveriges regementschefer 1700–2000, Rune Kjellander
Överstar i svenska armén
Svenska regementschefer
Födda 1693
Avlidna 1758
Män | swedish |
8797137 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nahal | Nahal | Nahal () (akronym för Noar Halutzi Lohem, bokstavligt "De kämpande pionjärungdomarna") är ett program inom Israels försvarsmakt. Det har drivits sedan 1949 i något olika former och kombinerar militärtjänst och social verksamhet och informell utbildning. Före 1990-talet var Nahal en paramilitär verksamhet inom försvarsmakten som kombinerade militärtjänst med anläggning av nya jordbrukskollektiv, ofta i gränsområden.
Historik
Nahal har sina rötter i tiden för Israels tillblivelse. Programmet grundades av Israels första premiärminister David Ben-Gurion 1949.
Nahal har grundat omkring 108 kibbutzer.
Nahalbosättningar
Nahalbosättninger var bosättningar som grundlades av Nahal-soldater i Israel och i de områden, som ockuperades 1967. Målet med Nahalbosättningarna var att de skulle bli civila bosättningar. Detta sätt att få igång bosättningar var särkilt användbar för mindre attraktiva områden som Negev, Galileen och Wadi Arabah samt efter sexdagarskriget Västbanken, Gazaremsan, Golanhöjderna och Sinaihalvön.
Den första Nahalbosättningen var Nahal Oz i nordvästra Negevöknen, omedelbart intill Gazaremsan.
Många av dagens kibbutzer var från början Nahalbosättningar. Den sista Nahalbosättningen stängdes som Nahalbosättning 2001.
Referenser
Denna artikel är baserad på artiklarna Nahal och Nahal settlement på engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
Organisationer i Israel
Israels militär | swedish |
8797138 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Mari%20Hole | Mari Hole | Mari Hole, född 3 augusti 1990 i Bern, Schweiz är en norsk volleybollspelare (spiker).
Hole växte upp i en volleybollfamilj där även hennes syskon är duktiga volleybollspelare. Hon började sin seniorkarriär i IL Koll med vilka hon vann Norgesmesterskapet och Eliteserien flera gånger. Hon flyttade 2009 till USA för studier, först under två år vid Ohio State University och därefter vid UCLA; i bägge fallen spelade hon med deras volleybollag. Efter avslutade studie återvände hon till Europa för spel i den franska ligan Ligue A. Hon spelade först med Istres Ouest Provence VB (med vilka hon var främsta poängvinnare i hela serien 2013/2014) och därefter med Béziers Volley. Därefter följe en kort sejour i tyska Volleyball-Bundesliga med Allianz MTV Stuttgart och ett år tillbaka i Norge innan Hole spelade en andra gång med Béziers säsongen 2017/2018. Hon återvände till IL Koll 2018 och spelade med dem fram till 2021.
Referenser
Kvinnor
Födda 1990
Levande personer
Volleybollspelare i Allianz MTV Stuttgart
Volleybollspelare i IL Koll
Volleybollspelare i Randaberg IL
Volleybollspelare i Béziers Volley
Volleybollspelare i Istres Ouest Provence VB
Volleybollspelare i Ohio State Buckeyes
Volleybollspelare i UCLA Bruins
Norska landslagsspelare i volleyboll (damer)
Norska idrottare under 2000-talet | swedish |
8797139 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Prinsessan%20T%C3%B6rnrosa | Prinsessan Törnrosa | Prinsessan Törnrosa (finska: Prinsessa Ruusunen) är en finsk film från 1949. Filmen bygger på en gammal folksaga och pjäs av Sakari Topelius.
Filmen hade biopremiär i Finland den 8 april 1949 och i Sverige den 14 december 1952.
Rune Halvarsson gör alla röster i den svenska versionen och läser också förklarande skyltar.
Handling
Prinsessan Törnrosa tar emot Tuonetars förbannelse och faller i en hundraårig sömn, från vilken hon bara kan väckas av prinsens kyss.
Rollista
Aarne Laine – kungen
Mirjam Novero – drottningen
Pikku-Annika – prinsessan Törnrosa som femåring
Tuula Usva – prinsesan Törnrosa som femtonåring
Martti Katajisto – prins Florestan
Siiri Angerkoski – statsrådinnan
Jalmari Rinne – hovmarskalken
Tarmo Manni – kammarherren
Uuno Montonen – mästerkocken
Kalle Viherpuu – munskänkschefen
Birger Kortman – Sam
Hilja Jorma – hovdam
Aku Korhonen – tomten
Arvo Lehesmaa – skomakare
Irja Kuusla – skomakarens hustru
Joel Asikainen – skräddare
Litja Ilmari – skräddarens hustru
Mauri Jaakkola – kittelflickare
Irja Viherpuu – kittelflickarens hustru
Kaarlo Wilska – den lärde
Otto Noro – vävare
Elsa Turakainen – Spinnar-Liisa
Ritva Waltari – Sanna som femåring
Olga Tainio – mor Leena
Laina Laine – Sanna som 105-åring
Rauha Rentola – Barbro
Ritva-Leena – Dorina
Eeva-Kaarina Volanen – Volotar, den goda fen
Enni Rekola – Tuonetar
Rauha Puntti – Kuutar
Trina Taipale – Tähdetär
Maija-Liisa Ilmari – Päivätär
Birgit Kinnunen – Sulotar
Leena Häkinen – Koitar
Veikko Uusimäki – Airut
Referenser
Externa länkar
Finländska filmer 1949 | swedish |
8797143 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon%20Renard | Simon Renard | Simon Renard, död 1573, var en flamländsk diplomat. Han var kejserligt sändebud till Frankrike 1549 och Spaniens ambassadör i England 1553–1558. Han var rådgivare åt Maria I och hade stort inflytande under hennes regeringstid.
Referenser
Män
Födda 1513
Avlidna 1573
Personer under Tudoreran | swedish |
8797144 | https://sv.wikipedia.org/wiki/National%20Women%E2%80%99s%20Alliance | National Women’s Alliance | National Women’s Alliance (NWA) var en kvinnoorganisation i Serbien, grundad 1906.
Efter ett besök i Serbien av Käthe Schirmacher som var ambassadör till Serbien för IWSA, grundades NWA av en grupp över- och medelklasskvinnor för att fungera som paraplyorganisation för serbiska kvinnoföreningar och Serbiens representant i ICW och IWSA.
NWA utgjorde föregångaren till National Women's Alliance of the Kingdom of Serbs, Croats, and Slovenes, som grundades för att fylla samma funktion i den nya staten Jugoslavien, och fungera som paraplyorganisation och representant i IWSA.
Källor
1906
Kvinnlig rösträtt
Organisationer bildade 1906
Organisationer upplösta 1918
Feminism i Serbien
Kvinnoorganisationer i Serbien | swedish |
8797145 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Princess%20Ljubica%20Society | Princess Ljubica Society | Princess Ljubica Society (Društvo Kneginja Ljubica) var en kvinnoorganisation i Serbien, grundad 1899.
Organisationen grundades 1899 för att samla in pengar till förmån för ortodoxa kyrkor i då Osmanska Kosovo och Makedonien för att stärka patriotismen mot Osmanska riket. Det fick sitt namn efter Ljubica Vukomanović. Det var en elitorganisation som endast accepterade medlemmar från Belgrads högstatusfamiljer och gärna framhävde detta. Det tillhörde Serbiens första kvinnoorganisationer.
Källor
1899
Kvinnlig rösträtt
Organisationer bildade 1899
Organisationer upplösta 1899
Feminism i Serbien
Kvinnoorganisationer i Serbien | swedish |
8797148 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel%20Pineda | Daniel Pineda | Daniel Pineda, född 5 november 1993, är en colombiansk bågskytt. Han deltog vid olympiska sommarspelen 2012 och olympiska sommarspelen 2020.
Referenser
Födda 1993
Levande personer
Män
Colombianska bågskyttar
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2012
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2012 från Colombia
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2020
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2020 från Colombia | swedish |
8797149 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Ana%20Rend%C3%B3n | Ana Rendón | Ana Rendón, född 10 mars 1986, är en colombiansk bågskytt. Hon deltog vid olympiska sommarspelen 2008, olympiska sommarspelen 2012 och olympiska sommarspelen 2016.
Referenser
Födda 1986
Levande personer
Kvinnor
Colombianska bågskyttar
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2016
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2016 från Colombia
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2008
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2008 från Colombia | swedish |
8797150 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Sigrid%20Romero | Sigrid Romero | Sigrid Romero, född 22 maj 1989, är en colombiansk bågskytt. Hon deltog vid olympiska sommarspelen 2008.
Referenser
Födda 1989
Levande personer
Kvinnor
Colombianska bågskyttar
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2008
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2008 från Colombia | swedish |
8797154 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A4nd%20%28film%29 | Bränd (film) | Bränd är det svenska namnet på två filmer:
Bränd (film, 2015), amerikansk dramakomedifilm
Bränd (film, 2018), sydkoreansk dramafilm | swedish |
8797166 | https://sv.wikipedia.org/wiki/BET%20teori | BET teori | Brunauer-Emmett-Teller-teorin, ofta förkortad BET-teori, har som syfte att generalisera Langmuirs adsorptionsisoterm till att kunna hantera flera lager än ett. Langmuirs isoterm beskriver väl icke interagerande molekylers adsorption på en fast yta i termer av jämvikt och partialtryck, så länge denna adsorption är begränsad till ett mono-lager. För att denna restriktion skall gälla krävs en stark interaktion mellan adsorbat och och yta som enbart observeras vid kemisorption. Inerta gaser som inte reagerar kemiskt med en yta kommer fortfarande att interagera med ytan med hjälp av Van der Waals-krafter. Till skillnad från kemisorption, som resulterar i ett nytt ämne vid ytan, så påverkar denna svaga interaktion inte den adsorberande molekylens egenskaper. Detta resulterar i att gasmolekyler likväl kan adsorbera på andra adsorbatmolekyler och bilda en vätskefas.
BET-isotermen skrivs ofta på formen
där är en konstant som beskriver den relativa bindningsaffinitet en substans har till ytan relativt sin egen vätskefas, där är partialtrycket relativt ångtrycket för en substans och där är gasvolymen associerad med ett mono-lager av adsorbat. När trycket partialtrycket och ångtrycket blir ekvivalenta så kondenserar substansen spontant vilket resulterar i oändlig adsorption
Referenser
Gasteknik
Fysikalisk kemi | swedish |
8797174 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Svantesson | Svantesson | Svantesson, även skrivet Svanteson, är ett svenskt efternamn med betydelsen "Svantes son". Den 31 december 2022 var följande antal personer folkbokförda i Sverige med stavningarna
Svantesson 2190
Svanteson 35
Tillsammans blir detta 2225 personer.
Personer med efternamnet Svantesson eller Svanteson
Crister Svantesson (född 1946), köksmästare och restauratör
Elisabeth Svantesson (född 1967), moderat politiker, finansminister
Gunnar Svanteson (1902–1979), läkare
Ingrid Svantesson (1917–1957), friidrottare, hoppgrenar, mångkamp
Jan-Olof Svantesson (född 1944), professor i allmän språkvetenskap
Johan Svantesson (född 1992), fotbollsspelare
Jonas Svantesson (född 1972), volleybollspelare
Leif Svantesson (1919–2014), svarvare, målare och tecknare
Nils Svantesson (1890–1980), lantmätare
Källr
Svenska efternamn
Sonnamn | swedish |
8797176 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Sixten%20Marklund | Sixten Marklund | Sixten Marklund, född 25 september 1921 i Jörn, Västerbotten, död 29 januari 2008, var en svensk pedagog och professor i pedagogik.
Biografi
Marklund utbildade sig folkskolelärare i Luleå.
Delvis parallellt med sin lärartjänstgöring passerade han de akademiska graderna fil kand, fil lic och fil dr samt blev docent i pedagogik vid Stockholms universitet 1962.
År 1961 utnämndes han till undervisningsråd i skolöverstyrelsen, där han blev chef för byrån för det obligatoriska skolväsendet och efter sju år chef för byrån för lärarutbildning och efter ytterligare ett år för byrån för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Han var lektor (tjänstledig) i pedagogik vid Lärarhögskolan i Stockholm sedan 1965 och utnämndes senare till skolråd och avdelningschef i skolöverstyrelsen. Under ett par år var han tf professor i pedagogik vid Stockholms universitet och erhöll professors namn 1971. Hans utrednings- och forskningsuppdrag var många både i Sverige och utomlands, bland annat för Unesco, OECD och Europarådet. 1974 var han gästprofessor vid universitetet i Melbourne.
Sixten Marklund deltog det omfattande pedagogiska reformarbetet i Sverige under årtiondena efter mitten av förra seklet (grundskolereformen), i utformandet av den nydanande 1962 års läroplan och dess närmaste efterföljare och i moderniseringen av lärarutbildningen. Han har dokumenterat detta arbete i fyra volymer i Bonniers Uggleböcker: ”Grundskolan, framväxt och organisation” – tillsammans med Pär Söderberg (1964), ”Gymnasiet i förvandling” (1968), ”Vår nya skola” (1971) och ”Vår skola” (1974).
Referenser
Män
Födda 1921
Avlidna 2008
Svenska professorer i pedagogik | swedish |
8797177 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Gladstone%27s%20Library | Gladstone's Library | Gladstone's Library, tidigare St Deiniol's Library (kymriska: Llyfrgell Deiniol Sant), är ett bibliotek i Hawarden i Wales i Storbritannien grundat av politikern
William Ewart Gladstone.
År 1895 skänkte Gladstone stora delar av sin privata boksamling samt pund för inredning och drift av biblioteket. Med hjälp av sin dotter och sin betjänt transporterade han böcker från sitt hem på Hawarden Castle till biblioteket och placerade dem i bokhyllor efter sitt eget system.
Biblioteksbyggnaden, som finansierades genom en insamling efter Gladstones död, ritades av arkitekten John Douglas. Byggnaden invigdes officiellt den 14 oktober 1902 av
Earl John Spencer som ett minnesmärke över Gladstone. Familjen Gladstone finansierade en tillbyggnad med rum för övernattande gäster som invigdes den 29 juni 1906.
Samlingarna består av bocker och tidskrifter och tillbyggnaden har 26 rum som hyrs ut till övernattande gäster.
Källor
Externa länkar
officiell webbplats
Byggnader och anläggningar i Wales
Bibliotek i Storbritannien | swedish |
8797178 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Selma%20James | Selma James | Selma James, född 15 augusti 1930 i Brooklyn, New York, är en amerikansk-brittisk journalist och aktivist. Hon har varit gift med C.L.R. James.
James har varit en ledande aktivist inom kvinnorörelsen och särskilt intresserad av denna rörelses internationella dimensioner. Hon har även med iver verkat inom rörelserna för invandrare och svarta. Hon har skrivit flera böcker om kvinnofrågor, däribland The Power of Women and the Subversion of the Community (1972), ett viktigt bidrag till debatten om hushållsarbete. Efter att 1970 ha hört tre husmödrar tala på en kvinnokonferens i Oxford startade hon kampanjen Wages for Housework. År 1975 startade hon English Collective of Prostitutes och 1976 medverkade hon i grundandet av Women Against Rape.
Referenser
Amerikanska journalister
Brittiska journalister
Amerikanska aktivister
Brittiska kvinnorättsaktivister
Födda 1930
Kvinnor
Levande personer | swedish |
8797180 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Charlotte%20Therkelsen | Charlotte Therkelsen | Charlotte Therkelsen Sætersdal, född 1981, är en norsk politiker tillhörande partiet Rødt. Sedan 2023 är hon vice ordförande i partiet. Efter kommunvalet samma år blev hon vald till kommunalråd i Kragerø kommun. Therkelsen är även suppleant för Telemark på Stortinget i perioden 2021–2025.
Therkelsen var 1:e vice KSO i Kragerø kommun från 2015 till 2019. Vid kommunalvalet i 2015 var hon den politikern i Telemark fylke som fick flest personröster.
Källor
Personer från Kragerø kommun
Politiker från Rødt
Födda 1981
Levande personer
Kvinnor | swedish |
8797194 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Per-Olof%20Eriksson%20%28olika%20betydelser%29 | Per-Olof Eriksson (olika betydelser) | Per-Olof Eriksson och liknande namn kan avse:
Per Olof Eriksson i Fanbyn (1844–1905), svensk hemmansägare och riksdagspolitiker
Per Olof Eriksson (skådespelare) (1933–1988), svensk skådespelare
Per-Olof Eriksson (civilingenjör) (född 1938), svensk civilingenjör och näringslivsprofil
Per-Olof Ericsson (simmare) (född 1938), svensk simmare
Se även
Per-Ola Eriksson (född 1946), svensk politiker och ämbetsman | swedish |
8797207 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils%20Kagg%20den%20%C3%A4ldre | Nils Kagg den äldre | Nils Kagg, död 29 juli 1601, var en svensk ämbetsman.
Han var son till Mattias Nilsson Kagg (Mattias Kagg) (1507-1592) och Elin Lindormsdotter (1507-1568) som var dotter till riksrådet Lindorm Brunsson (Forstenasläkten) (1460-1520). Han var från 1586 gift med Brita Hård (1563-1630) som var dotter till översten Lars Pedersson Hård (af Segerstad), Han blev far till nio barn varav de fyra sönerna överste Matts Kagg (1590-1629), kapten Lennart Kagg (1592-1657), riksmarsk Lars Kagg (1595-1661) och överste Nils Kagg (1598-1653) blev militärer.
Han begick 1578 ett dråp, för vilket han, enligt kung Johan III:s brev den 16 mars 1579, fängslades, men blev sedan benådad och frigiven. Kagg var 1594 kammarjunkare hos hertig Karls av Södermanland.
Kagg undertecknade som delegat Söderköpings riksdags beslut 1596. Kagg är begraven i Örslösa kyrka, varest hans gravsten finnes.
Källor
Kagg på Riksarkivet
Släkten Kagg på Adelsvapen
Svenska ämbetsmän
Avlidna 1601
Män | swedish |
8797216 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nona%20Willis%20Aronowitz | Nona Willis Aronowitz | Nona Willis Aronowitz, född 15 juli 1984, är en New York-baserad författare och redaktör, med huvudfokus på "kvinnor, sex, politik och ekonomi". Under 2022 var hon bland annat ansvarig för en frågespalt om sex och kärlek i Teen Vogue, redaktör för Splinter och författare av nyhetsbrevet "F*cking Through the Apocalypse". Hon är författare till boken Bad Sex, en självbiografi från 2022, och hon har fungerat som redaktör för sin mor Ellen Willis essäsamlingar. Aronowitz har arbetat för NBC, NPR och andra nyhetsmedier, och hennes skrivande har bland annat synts i The New York Times, The Washington Post, New York och The Guardian.
Biografi
Tidiga år
Willis Aronowitz föddes 1984, som dotter till journalisten och feministen Ellen Willis och sociologen Stanley Aronowitz.
Hon tog 2006 examen i amerikanska studier vid Wesleyan University.
Karriär
Willis Aronowitz har varit kopplad till Roosevelt Institute, arbetat som reporter om utbildning och fattigdom för NBC News Digital och varit del av redaktionen på tidningen Good. Hon har dessutom skrivit för ett antal andra tidningar.
Tillsammans med Emma Bee Bernstein kom Willis Aronowitz 2013 med Girldrive: Criss-Crossing America, Redefining Feminism. Den här boken kretsar kring duons resan tvärs genom USA och deras samtal med kvinnor om feminism och om identiteten som kvinna.
2014 fungerade Willis Aronowitz som redaktör för The Essential Ellen Willis, en bok som samlade ett urval av hennes mors viktigare texter. Hon hade tre år tidigare även varit redaktör för Out of the Vinyl Deeps (University of Minnesota Press), den första samlingen med Ellen Willis' musikrecensioner och essäer. 2015 skapade hon "The Slice", en reportagesektion på den liberalt politiska webbplatsen Talking Points Memo.
Senare har hon varit redaktör på den vänsterpolitiska webbplatsen Splinter (2017–2019) och författat det veckovisa nyhetsbrevet "Fucking Through the Apocalypse". 2019 blev hon ansvarig för en frågespalt om sex och relationer i Teen Vogue. Hon har själv, i likhet med sin mor, kopplats samman med den sexpositiva feminismen.
2019 började hon arbetet med Bad Sex, "en blandning av självbiografi, social historia och kulturkritik". Boken planerades utforska varför "sann sexuell frihet fortfarande undflyr oss, trots allt detta utbud av både sex och feminism". Den kom slutligen ut sommaren 2022.
Uppmärksammande
The Essential Ellen Willis, den boksamling med moderns viktigare texter som Willis Aronowitz redigerat, vann 2014 års National Book Critics Circle Award i kategorin Kritik.
Willis Aronowitz figurerar i dokumentärfilmen She's Beautiful When She's Angry, som presenterar historien kring den andra vågens feminism.
Referenser
Noter
Födda 1984
Kvinnor
Levande personer
Amerikanska feminister
Sexpositiva feminister
Författare från New York
Journalister från New York
Projekt Kvinnliga huvudpersoner | swedish |
8797219 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Gliese%20673 | Gliese 673 | Gliese 673 eller HD 157881, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en högsta kombinerad genomsnittlig skenbar magnitud av ca 7,49 och kräver en kraftig handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 129,65 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 25,2 ljusår (7,7 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca –24,4 km/s.
Egenskaper
Gliese 673 är en orange till gul stjärna i huvudserien av spektralklass K7 V. Den har en massa som är ungefär lika med 0,65 solmassa, en radie som är ca 0,56 solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,11 gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 000 K.
Gliese 673 är bland de närliggande stjärnorna av spektraltyp K av en typ i en "sweet spot" mellan solliknande stjärnor och M-stjärnor, när det gäller sannolikheten för liv och dess lätthet att upptäcka (i detta fall för exoplaneter i systemets yttre konservativa beboeliga zon), enligt analys av Giada Arney från NASA:s Goddard Space Flight Center.
Referenser
Noter
Externa länkar
https://www.universeguide.com/star/85295/gliese673.
ARICNS
Stjärnbilden Ormbäraren
HD-objekt
Glieseobjekt
Huvudseriestjärnor klass K | swedish |
8797221 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Stangviks%20kommun | Stangviks kommun | Stangviks kommun () var en kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Byn Stangvik utgjorde kommunens centralort.
Administrativ historik
Stangviks kommun upprättades den 1 januari 1838 (som Stangvig formannskapsdistrikt) när Formannskapslovene från 1837 trädde i kraft. Kommunen omfattade då de nordliga och västliga delarna av nuvarande Surnadals kommun, den nordligaste delen av nuvarande Sunndals kommun samt ett mindre område i den sydöstra delen av nuvarande Tingvolls kommun.
Mellan 1874 och 1897 genomfördes ett antal gränsregleringar med grannkommuner:
1 januari 1874: bebott område (61 invånare) till Tingvolls kommun
1 januari 1877: bebott område (50 invånare) till Surnadals kommun
1 januari 1879: bebott område (83 invånare) från Surnadals kommun
1 januari 1879: bebott område (260 invånare) från Halsa kommun
1 januari 1886: bebott område (gården Møklegjerdet med 29 invånare) till Surnadals kommun
1 januari 1897: bebott område (gården Sjøflot med 27 invånare) till Surnadals kommun
Den 1 maj 1895 bröts Åsskards kommun (Åsgårds kommun) ut ur kommunen som då minskade från 2 983 invånare före delningen till 2 354 invånare efter. Den återstående delen omfattade ett område i den västra delen av nuvarande Surnadals kommun, den nordligaste delen av nuvarande Sunndals kommun samt ett mindre område i den sydöstra delen av nuvarande Tingvolls kommun.
Den 1 januari 1965 upplöstes kommunen och delades i tre. Huvuddelen (med 1 386 invånare) fördes, tillsammans med Åsskards kommun, till Surnadals kommun) medan Ålvundfjords krets (med 508 invånare) fördes till Sunndals kommun samtidigt som Åsprong-Sandnes (med 26 invånare) fördes till Tingvolls kommun. Kommunen hade vid delningen totalt 1 920 invånare.
Källor
Tidigare kommuner i Møre og Romsdal fylke
Surnadals kommun
Sunndals kommun
Tingvolls kommun | swedish |
8797223 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Stangvik | Stangvik | Stangvik är en kyrkby i Surnadals kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Byn ligger vid fylkesväg 6144, på östra sidan av Stangvikfjorden. Här finns Stangviks kyrka.
Byn utgjorde tidigare centralort i dåvarande Stangviks kommun.
Referenser
Orter i Møre og Romsdal fylke
Surnadals kommun | swedish |
8797226 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Helsingborgs%20Dagblads%20fotopris | Helsingborgs Dagblads fotopris | Helsingborgs Dagblads fotopris utdelas sedan 2017 av Helsingborgs Dagblad för att årligen belöna viktig bildjournalistik.
Prissumman är på 25 000 kronor och syftet med priset är att uppmuntra bra bildjournalistik och bereda den ytterligare exponering i tider då medieutrymmet för bilden minskar.
Juryn för priset är Jenny Maria Nilsson och Johan Malmberg.
Pristagare
2017: Nora Lorek
2018: Alexander Mahmoud
2020: Kicki Lundgren
2021: Troy Enekvist
2022: Ikram Abdulkadir
2023: Nils Petter Löfstedt
Referenser
Noter
Övriga källor
https://www.hd.se/2017-06-10/nu-instiftar-vi-helsingborgs-dagblads-fotopris/ Helsingborgs Dagblad, 10 juni 2017, om instiftandet av priset]
Kulturpriser i Sverige
Kultur i Helsingborg
Priser och utmärkelser instiftade 2017 | swedish |
8797229 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Emin%20Hasic | Emin Hasic | Emin Hasic, född 8 februari 2003 är en svensk fotbollsspelare (försvarare) som spelar för IFK Värnamo i Allsvenskan.
Klubblagskarriär
Emin Hasic moderklubb är BK Häcken, där han började spela i fotbollsskolan som liten knatte. Som 16-åring fick Hasic också A-lagsdebutera för klubben, då han stod för ett inhopp i träningsmatchen mot Norrby IF den 21 november 2019. Efter att ha spenderat säsongen 2020 i klubbens P19-lag såldes Hasic i januari 2021 till italienska Serie B-laget Lecce. Medieuppgifter gjorde gällande att BK Häcken dessförinnan nobbat ett bud från den allsvenska konkurrenten IFK Norrköping på Hasic.
De följande två och ett halvt åren levde Hasic som ungdomsproffs i Italien. Tiden i Lecce avslutades också succéartat då Hasic avgjorde Primavera-finalen mot Fiorentina den 9 juni 2023 med ett mål i den 122:a minuten, vilket innebar att Lecce blev italienska U19-mästare 2022/2023. Efter guldet löpte Hasic kontrakt med Serie A-klubben ut. Parterna befann sig till en början i förhandlingar om en kontraktsförlängning men den 25 augusti 2023 meddelade istället allsvenska IFK Värnamo att 20-åringen skrivit på ett tre och ett halvt år långt kontrakt med klubben.
Emin Hasic lämnade Italien ut att fått göra sin A-lagsdebut men fick den 1 oktober 2023 debutera i Allsvenskan, då han stod för ett kort inhopp när IFK Värnamo besegrade Mjällby AIF med 3-2.
Landslagskarriär
Emin Hasic har representerat Sveriges U21-, U19- och U17-landslag. Förutom Sverige har han även möjlighet att spela för Bosnien och Hercegovina.
Hans första blågula framträdande kom den 18 september 2018 när det nybildade P15-landslaget förlorade med 1-3 mot Norge. Året därpå fanns Hasic med i truppen till den första kvalrundan till U17-EM 2020 och spelade då i en av tre matcher när Sverige tog sig vidare till Elite Round. Med anledning av coronavirusets utbrott ställdes både den andra kvalrundan och EM-slutspelet in.
Efter att ha gjort sitt enda U19-framträdande när P18-landslaget förlorade med 0-3 mot Finland den 7 september 2021 blev Hasic i mars 2023 för första gången uttagen till U21-landslaget. Debuten kom i 3-2-segern mot Skottland den 23 mars 2023, då Hasic hoppade in i den 87:e minuten. I matchen därpå, mot Colombia den 26 mars 2023, fick Hasic för första gången starta en U21-landskamp.
Statistik
Källor
Svenska Fotbollförbundet
Transfermarkt
Noter
Svenska fotbollsspelare
Fotbollsspelare i IFK Värnamo
Spelare i Fotbollsallsvenskan
Födda 2003
Levande personer
Män
Personer från Göteborg
Personer från Göteborgs kommun
Svenska idrottare under 2000-talet | swedish |
8797236 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Oscar%20Fredericksen | Oscar Fredericksen | Oscar Fredericksen (Fredriksen), var en dansk grosshandlare.
Naturhistoriska Riksmuseets etnografiska avdelning (nuvarande Etnografiska museet i Stockholm) mottog 1890 en gåva från Fredericksen, en samling naturhistoriska och etnografiska föremål insamlad av den danske maskinmästaren Arthur Feddersen som dött samma år i hamnstaden Matadi efter att den sista delen av sitt liv varit i Kongostatens tjänst. Museet hade tidigare gjort betydande inköp av Kongo-föremål från friherre Hans Hugold von Schwerin och andra svenska resande och kolonister. Denna gång gällde det dock föremål från de innersta delarna av Kongo, vilka museet saknade.
Feddersens samling, 154 föremål, bestod främst av vapen (spjut, knivar och sköldar), men även av ytterst egendomliga prydnader, från olika folkgrupper i trakterna av Bangala och Boyomafallen (Stanley Falls) vid Kongofloden samt dess bifloder Ubangi, Aruwimi och Lulami. För inköp av samlingen, ett anbud från von Schwerin på flera tusen kronor, saknades dock medel. Fredericksen överraskade då med att köpa samlingen och skänka den till museet.
Källor
Män
Grosshandlare
Födelseår saknas | swedish |
8797241 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof%20Tr%C3%A4t%C3%A4ljas%20h%C3%B6g | Olof Trätäljas hög | Olof Trätäljas hög i centrala Säffle är en storhög där Olof Trätälja sagokungen från Ynglingasagan ska vila.
Olof Trätäljas hög i Säffle
Namn
På en mindre bergsrygg i en park i centrala Säffle ligger Olof Trätäljahögen. Namnet fick graven 1773 av Erik Fernow i boken Beskrifning öfwer Wärmeland. 1683 benämndes högen Knutsbacken i Hadorphs uppgifter om Värmland.
Beskrivning
Högen är 4 till 4,5 meter hög och en omkrets som inte är rund utan mäter 43x33 meter. Högen är delvis kantskadad. Nedanför och söder om Storhögen har flera högar tidigare legat på kanalbolagets mark mitt för Hotell Royal. Storhögen har sålunda ingått i ett gravfält. Fyra av högarna har undersökts. Toppen är avplanad på en yta av 14x12 meter. Djurklou beskriver 1867 att högen skadats av potatisgropar och jordkällare runt högen. Graven ingick i ett gravfält med bland annat 4 gravar undersökta av Thure Langer 1912. Hans fynd bestod av keramik, järnbeslag, delar av en bronsnål och en grön glaspärla. Langer hittade brända, och obrända, skelettdelar av människa, som senare har daterades till vikingatid. Olof Trätäljas hög är inte undersökt, men kan vara från samma tid.
Sagohistoria
Olof Trälja omtalas i Ynglingatal, och i Ynglingasaga i Heimskringla som son till Ingjald Illråde. Han uppfostrades i av en fosterfar. Efter hans fader död bosatte Olof sig i Värmland och skapade sig en maktställning. I Svitjod fick han smädesnamnet "trätälja". Men flera svear flyttade till Värmland som blev överbefolkat och det blev svält. Olof Trätäla fick bära skulden och folket innebrände honom och offrade honom alltså till Oden.
Andra högar utpekade som Träljas grav
Storhögen i Säffle är inte enda platsen som utpekas för Olof Trätäljas grav. Två andra storhögar, en i Nysäter och en i Högsäter, utpekas också som hans sista viloplats.
Referenser
Säffle kommun
Gravhögar i Sverige
Fornminnen i Värmland | swedish |
8797253 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Kensington%20Society | Kensington Society | The Kensington Society, även Kensington Ladies' Discussion Group, var en brittisk politisk och litterär organisation för kvinnor.
Sällskapet startades 1865 av en grupp kvinnor i syfte att verka för bättre utbildning och anställningsmöjligheter för kvinnor. Sällskapet var en direkt föregångare till de rösträttssällskap som började bildas 1867. Efter ett möte angående kvinnlig rösträtt utarbetade flera medlemmar en petition, den första i sitt slag i Storbritannien, som krävde rösträtt åt "all householders, without distinction of sex". Denna samlade på mindre än två veckor 1 499 underskrifter och överlämnades till John Stuart Mill för att framläggas för brittiska underhuset den 7 juni 1867. Bland sällskapets medlemmar märktes Barbara Bodichon, Frances Buss, Dorothea Beale, Jessie Boucherett, Elizabeth Wolstenholme, Elizabeth Garrett Anderson, Bessie Rayner Parkes och Helen Taylor.
Referenser
Kvinnoorganisationer i Storbritannien | swedish |
8797257 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Frideswide%20Strelley | Frideswide Strelley | Frideswide Strelley, död 1565, var en engelsk hovfunktionär.
Hon var hovdam åt Maria I 1536-1553. Hon nämndes tillsammans med Susan Clarencieux och Jane Russell som Marias favorithovdamer. Hon uppges ha varit den som slutligen övertygade Maria om att hennes skengraviditet inte var verklig.
Referenser
Födda okänt år
Avlidna 1565
Henrik VIII:s hov
Engelska hovdamer
Kvinnor | swedish |
8797258 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Walpipe | Walpipe | Walpipe, möjligtvis vallpipan, är ett instrument som beskrivs i vissa engelskspråkiga källor från 1800-talet som en säckpipa, separat från en annan svensk säckpipa. Walpipe-instrumentet ska ha använts i Lappland.
Beskrivningen av en "walpipe" kommer ursprungligen från brittiska Society of Antiquaries mötesanteckningar från 10 maj 1770. I texten refererar antikvarien Daines Barrington till ett samtal han haft med en herr Fougt från Lappland, möjligtvis svenske boktryckaren Henrik Fougt:Herr Barrington nämner vidare att han frågat Fougt om de har några andra antika instrument i Sveriges Lappland, på vilket Fougt nämnde två: Säckpipan ["the Sakpipe"] och Walpipan ["the Walpipe"], som han beskriver vara exakt densamma som säckpipan ["the Bagpipe", avseende Engelska/Skotska säckpipor].
Skulle skottarna hävda att de uppfann detta antika instrument så anser Herr Barrington att det är fullt lika möjligt att de lånade det från norrmännen, precis som svenskarna lärde sig användandet av säckpipan från dem.
Walpipan används av lappländska herdar, och består av ett kohorn i vilket de har gjort öppningar, med sådana avstånd från varandra det går att spela musikaliska intervall. Av texten framgår inte om herr Fougt menade att det var "Sakpipe" eller "Walpipe" eller båda två som var samma sak som "the Bagpipe".
Beskrivningen av walpipe-instrumentet som ett kohorn med öppningar för att spela olika toner (och utan att det nämns något om en säck) stämmer bättre överens med vallhorn. Ordet pipa förekommer i äldre svenska texter i s.k. vitter stil som "benämning på primitiva, likt en pipa formade träblåsinstrument", vilket skulle kunna förklara att ett horn kallas för walpipe eller vallpipa. Det är därför möjligt att texten innehåller ett syftningsfel, och att Barrington eller Fougt menade att Sakpipe var precis som andra säckpipor medan Walpipe nämndes som ett separat exempel, som svar på Barringtons fråga om det fanns andra antika instrument i norra Sverige.
Referenser
Säckpipor | swedish |
8797263 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Doppler%20%28olika%20betydelser%29 | Doppler (olika betydelser) | Doppler kan syfta på:
Doppler (bok) – roman av Erlend Loe från 2004
Doppler (månkrater) – nedslagskrater på månen
3905 Doppler – en asteroid i huvudbältet
Doppleravbildning – metod för att studera inhomogena strukturer på ytan av stjärnor
Dopplereffekt – fysikaliskt fenomen
Dopplerkoefficient – förändringen i reaktiviteten av kärnbränsle per grad förändring i bränsletemperaturen
Dopplerradar – radartyp som utnyttjar dopplereffekten
Dopplerspektroskopi – föremåls hastighet som är riktad emot eller bort från en observatör
Christian Doppler (1803–1853), österrikisk matematiker och fysiker
Doppler Nunatak – nunatak i Antarktis | swedish |
8797265 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Gil%20Eanes | Gil Eanes | Gil Eanes (äldre stavning Eannes) var en portugisisk upptäcktsresande från Lagos i Algarve som var verksam på 1400-talet och som (tillsammans med skeppets övriga besättning) var den förste europé som rundade Cabo Bojador och återvände.
1433 kom han i Henrik Sjöfararens tjänst och gjorde ett försök att runda Kap Bojador, vilket vid den tiden hade misslyckats för ett antal sjöfarare, men misslyckades även han. Han nådde dock Kanarieöarna på återfärden där han tog ett antal fångar. 1434 (eller möjligen sent 1433, enligt Kerr) gjorde han ett nytt försök där han och hans besättning lyckades passera den fruktade udden (som omges av rev, svår ström och ogynnsam vind för återfärd samt ofta är höljd i dis och dimma - dessutom fruktade sjöfararen den livsfarliga hettan och mörkret som man trodde rådde söder om udden) och tog sig tillbaka genom att göra en "volta do mar".
1435 företog han en ny expedition, denna gång med Afonso Gonçalves Baldaia på ett andra fartyg, och de nådde till Angra dos Ruivos ("Knotbukten" efter knotfiskarna de fann där). Kerr anger också att han medföljde Baldaia på dennes nästa expedition (som nådde förbi Rio de Oro-halvön), vilket dock inte stöds av exempelvis Nyström och Cortecão.
Referenser
Robert Kerr, 1824, A General History and Collection of Voyages and Travels, volym 2, sid. 182-185. W. Blackwood, Edinburgh & T. Cadell, London.
Johan Fredrik Nyström, 1899, Geografiens och de geografiska upptäckternas historia, sid. 132, Almqvist & Wiksell, Uppsala.
Armando Cortecão, 1974, Contribution of the Portuguese to Scientific Navigation and Cartography i Esparsos volym 2, sid. 50.
Ignacio da Costa Quintella, 1839, Annaes da marinha portugueza, volym 1, sid. 82-84, Acadenia Real das Sciencas, Lissabon.
Esteves Pereira, 1904, Portugal : diccionario historico, chorographico, heraldico, biographico, bibliographico, numismatico e artistico, volym 3, sid. 105. J. Romano Torres, Lissabon.
Luís Jorge Semedo de Matos, 2005, Eanes, Gil på Navegações Portuguezas, Instituto Camões.
Noter
Portugisiska upptäcktsresande
Västsaharas historia
Personer i Portugal under 1400-talet
Afrikaforskare
Män | swedish |
8797267 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista%20%C3%B6ver%20f%C3%B6rsamlingar%20i%20den%20evangelisk-lutherska%20kyrkan%20i%20Finland | Lista över församlingar i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland | Lista över församlingar i lutherska kyrkan i Finland
Detta är en Lista över församlingar och kyrkliga samfälligheter i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland I listan ingår också kapellförsamlingar. Församlingar som upphört eller sammanslagits med andra församlingar finns i Lista över tidigare församlingar i lutherska kyrkan i Finland. Listan visar den kommun där församlingen verkar och det stift den tillhör. En församling kan också verka på flera kommuners område. Från början av 2019 fanns 33 församlingar som verkade på flera kommuners områden.
Församlingarna kan vara finsk- eller svenskspråkig, tvåspråkiga eller språkligt uppdelade i en finsk och en svensk församling. En församling blir tvåspråkig när den språkliga minoriteten uppgår till samma antal som när en kommun skulle vara tvåspråkig. En församling är oberoende av det officiella språket skyldig att ge medlemmarna kyrkliga förrättningar på det finska eller svenska enligt medlemmens önskemål.
Principer för namnen i listan:
För enspråkigt svenska eller finska församlingar visas namnet på svenska och finska eftersom församlingen teoretiskt sett också kan vara tvåspråkig och den skall betjäna sin språkliga minoritet oberoende av officiell status.
Församlingarna på Åland visas enbart på svenska eftersom landskapet enligt självstyrelsen är enspråkigt svenskt.
Språkligt uppdelade församlingar visas på sitt officiella språk.
Domkyrkoförsamlingarna i de finska stiften anges också på svenska
Några församlingar har av gammalt ett svenskt namn. Detta svenska namn används också fastän det på orten i dag verkar en svensk församling. Detta gäller t.ex. medeltida församlingar och församlingar som redan haft ett etablerat namn på svenska när de anslutits till en tvåspråkig kyrklig samfällighet.
För ortnamnen används Svenska ortnamn i Finland</ref> Svenska ortnamn enligt gällande förteckning , om inte också annat anges i tabellen.
Se även
Lista över Finlands kyrksocknar
Finlands medeltida församlingar
Lähteet
*
Seurakunnat | swedish |
8797268 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Cala%20Burantino | Cala Burantino | Cala Burantino (AFI: ) eller Burantì (AFI: ) på algheresiska är en vik på Sardiniens nordvästra kust, belägen 3,8 sjömil, eller cirka 8 km över land, söder om den historiska staden Alghero. Viken avgränsas i norr av Caletta Carla och i söder av Rampazzo.
Det omgivande inlandet är nästan helt obefolkat och har en medelhavsflora som är hemvist för olika arter av vilda växter och djur.
Stränder och vikar
Cala Burantino har två stränder och två små vikar, kallade "caletta" på italienska: Caletta Carla och Caletta Arcamyrturs. Botten är sandig.
Burantino-stranden
Stranden består av medelstor kalksand och är omgiven av en vägg av sandsten och vulkanisk klippa. Havsbotten är sandig och grunt med en lång nedgång. På grund av dess geografiska läge kan man se solen gå ner i havet, och därför kan det sällsynta fenomenet med den gröna blixten inträffa..
Villa Wanda-stranden
Den lilla viken är omgiven av höga sandstensklippor. Havsbotten nära stranden är grund, men blir snabbt djupare.
Den utsätts för stormar från nordväst och här mynnar Riu Nolli bäck ut. Dessa två faktorer gör att strandens närvaro varierar över tiden. Genom att titta på flygfoton från 1940 till idag kan man se att stranden i den lilla viken bara finns vissa år.
Till skillnad från de andra vikarna i Cala Burantinu består denna uteslutande av sandsten, som fullständigt omger den, vilket gör att Medelhavssnårskogen nästan når ända fram till havet.
Stenbrottet Bolantì
Cala Burantinos historia är kopplad till staden Alghero. Mellan Villa Wanda stranden och Burantino stranden ligger stenbrottet Bolantì, som nu inte längre är i drift. Det är känt för att ha producerat sandstensblock, även kända under det katalanska namnet “massacà” (som betyder “grundgrävning”), vilka över tid har använts för att bygga stadsmurarna och större delen av stadens historiska centrum.
Kuststräckan som sträcker sig från Alghero till Bosa kallades "massacà-vägen", och Bolantì-stenbrottet representerar ett vittnesmål om utvinning och användning av sandsten inom lokal arkitektur. Än idag syns "brytningslinjerna" där varje block har skurits, mellan stenbrottets klippskikt.
Referenser
Vidare läsning
Externa länkar
Sardinien
Bukter i Italien | swedish |
8797269 | https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85sskards%20kommun | Åsskards kommun | Åsskards kommun () var en kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Kommunen omfattade ett område i den norra delen av nuvarande Surnadals kommun. Byn Åsskard utgjorde kommunens centralort.
Administrativ historik
Åsskards kommun (Åsgårds kommun) upprättades den 1 maj 1895 genom utbrytning ur Stangviks kommun. Kommunen hade 629 invånare vid upprättandet.
Den 1 juli 1915 överfördes ett bebott område (med 114 invånare) från Halsa kommun till Åsskards kommun.
Den 1 januari 1965 gick Åsskards kommun, tillsammans med en del av Stangviks kommun, upp i Surnadals kommun. Kommunens hade då 1 014 invånare.
Källor
Tidigare kommuner i Møre og Romsdal fylke
Surnadals kommun | swedish |
8797271 | https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85sskard | Åsskard | Åsskard är en kyrkby i Surnadals kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Byn ligger vid fylkesväg 65, där denna passerar den innersta änden av Åsskardfjorden. Här finns Åsskards kyrka.
Byn utgjorde tidigare centralort i dåvarande Åsskards kommun.
Referenser
Orter i Møre og Romsdal fylke
Surnadals kommun | swedish |
8797272 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Nola%20Industrier | Nola Industrier | Nola Industrier är ett svenskt företag som utvecklar och säljer produkter för offentliga miljöer, i huvudsak utomhus.
Historik
Nola Industrier AB grundades ursprungligen av Olof Nola och var då inriktat på inredning för lekplatser. Tillverkningen låg i Överkalix och man hade försäljningskontor på Stora Essingen. Den 1 juli 1976 köptes det då konkursmässiga företaget av Domänföretagen vars ägare Domänverket dittills varit leverantör av träråvara till Nolas fabrik.
I början på 1980-talet blev Agneta Stake företagets vd. Hon köpte ut företaget från Domänföretagen tillsammans med arkitekten Anders Nyquist. Företaget har sedan dess utvecklat produkter tillsammans med formgivare och arkitekter. Från 1995 var Stake ensam ägare.
Nola Industrier har bland annat arbetat med utvecklingen av Kungsgatan, Kungsträdgården och Drottninggatan i centrala Stockholm.
År 2014 vann Nola upphandlingen om att utveckla och tillverka stolarna vid Sollidenscenen på Skansen i Stockholm.
Modernare stadsuttryck kan hittas utanför Stockholms centralstation där Sweco 2021 ritade serien Arkipelag som producerades och levererades av Nola till ombyggnaden av torget
Bland formgivare som designat för Nola Industrier finns Fredrik von Platen, Gunilla Allard, Jan Ostwald, Monica Förster och Kristofer Hansén.
Agneta Stake lämnade över vd-skapet till systersonen Henrik Edlund år 2019.
Utmärkelser och priser
Företaget har bland annat fått utmärkelsen Utmärkt Svensk Form, Design S, German Design Award och Red Dot Design. År 2021 tilldelades Långbordet på Hamntorget på Södermalm Monocle Design Award för bästa utemöbel.
Referenser
Svenska företag
Företag bildade 1980 | swedish |
8797275 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Birgitta%20Sj%C3%B6qvist | Birgitta Sjöqvist | Birgitta Kristina Sjöqvist, född Pettersson 17 december 1916 i Säters stadsförsamling, död 22 oktober 2017 i Sunne, var en svensk politiker (Högerpartiet).
Biografi
Birgitta Sjöqvists föräldrar var redaktör Axel Pettersson (född 1876) och Johanna Kristina Viklund (född 1878). Fadern hade även kommunala förtroendeuppdrag. Hon utbildade sig till sekreterare och anställdes vid stadskansliet i Säter. Efter studier vid Uppsala universitet, där hon blev fil.mag. i engelska, tyska och franska, kom Sjöqvist till Sunne 1947, där hon arbetade som lärare vid samrealskolan fram till 1952. Under denna tid började hennes engagemang i Högerpartiet och hon valdes till sekreterare i Högerns kvinnoförening i Sunne. Hon var sekreterare i länskvinnorådet 1956–1965 och ordförande i Högerns länskvinnoförbund i Värmland 1965–1971. Bland hennes första kommunala uppdrag i Sunne var hon ledamot i skolstyrelsen och barnavårdsnämnden.
Birgitta Sjöqvist var riksdagsledamot för Värmlands läns valkrets 1958–1960. Under denna tid var hon ledamot i 1957 års skolberedning. Sedan hon lämnat riksdagen blev hon lärare vid Korrespondensgymnasiet i Sunne och hade kommunala uppdrag, bland annat i skolstyrelsen där hon var ledamot i åtta år. Hon var ledamot av Värmlands läns landsting 1966–1982, där hon 1967 blev Högerns gruppledare. Under en period satt hon i styrelsen för Musikteatern i Värmland. Hon var nämndeman 1963–1985.
Hon var från 1948 gift med tandläkare Tore Sjöqvist, som också var lokal- och landstingspolitiskt engagerad för Högern. Makarna ägde Sundsbergs gård i Sunne, förebilden för Björne i Gösta Berlings saga. Under 1970-talet sålde och donerade de mark och byggnader till Sunne kommun, och en stiftelse bildades 1976 för att hålla gården tillgänglig för allmänheten. På Sundsberg finns bland annat gårdsmuseum och ett tandläkarmuseum.
Referenser
Noter
Tryckta källor
Segersten Larsson, Catarina, ”Birgitta Sjöqvist i Sunne”, i Haglund & Petersson (red.), Moderata kvinnor i stad och kommun efter 1909: om färgstarka kvinnor i det kommunalgrå, Sällskapet för moderata kvinnors historia, Stockholm, 2009.
Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare för högern
Kvinnor
Födda 1916
Avlidna 2017
Svenska hundraåringar
Personer från Säter | swedish |
8797283 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Magdalen%20Dacre | Magdalen Dacre | Magdalen Dacre, död 1608, var en engelsk hovfunktionär. Hon var hovdam åt Maria I av England 1554-1558.
Hon beskrivs som en lång, blond skönhet och som en strängt religiös katolik som bar en grov botgöringssärk under sina hovkläder. Drottningens make Filip I antastade henne vid ett tillfälle genom att omfamna henne och hon fick slå sig lös med en käpp.
Referenser
Födda okänt år
Avlidna 1608
Engelska hovdamer
Kvinnor | swedish |
8797284 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Tony%20Olofsson | Tony Olofsson | Tony Olofsson, född 10 juli 1968, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare. Hans moderklubb är Modo AIK.
Tony spelade för Modo Hockey i Elitserien åren 1988-1991.
Tony Olofsson är far till ishockeyspelarna Jesper Olofsson och Victor Olofsson.
Extern länk
Män
Födda 1968
Levande personer
Svenska ishockeyspelare
Ishockeyspelare i Modo Hockey | swedish |
8797293 | https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%98re%20kommun | Øre kommun | Øre kommun () var en kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Kommunen omfattade den sydvästra delen av nuvarande Gjemnes kommun. Byn Øre utgjorde kommunens centralort.
Administrativ historik
Øre kommun upprättades den 1 januari 1838 (som Øre formannskapsdistrikt) när Formannskapslovene från 1837 trädde i kraft.
Den 1 januari 1882 överfördes ett bebott område (med 40 invånare) från Frei kommun (Fredø kommun) till Øre kommun.
Den 1 september 1893 bröts ett område med 226 invånare ut ur kommunen för att tillsammans med en delar av kommunerna Frei och Kvernes bilda Gjemnes kommun.
Den 1 januari 1965 gick Øre kommun, tillsammans med en del av Tingvolls kommun, upp i Gjemnes kommun. Kommunens hade då 1 565 invånare.
Källor
Tidigare kommuner i Møre og Romsdal fylke
Gjemnes kommun | swedish |
8797296 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Wojciech%20Niedba%C5%82a | Wojciech Niedbała | Wojciech Niedbała, född 1943, är en polsk zoolog, som specialiserat sig på kvalster, främst Oribatida. Niedbała är professor emiritus vid Adam Mickiewiczuniversitet i Poznań. Hans arbetsområden är zoologisk systematik, markzoologi, systemekologi och zoogeografi. Niedbała har beskrivit närmare 900 arter av kvalster.
Källor
Uniwersytet im. Adama Mickiewicza w Poznaniu, Department of Animal Taxonomy and Ecology | Wojciech Niedbała, Professor
ResearchGate | Wojciech Niedbała
Födda 1943
Män
Polska zoologer | swedish |
8797297 | https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%98re | Øre | Øre är en kyrkby i Gjemnes kommun i Møre og Romsdal fylke i västra Norge. Byn ligger vid fylkesväg 666, på södra sidan av Batnfjorden. Här finns Øre kyrka.
Byn utgjorde tidigare centralort i dåvarande Øre kommun.
Referenser
Orter i Møre og Romsdal fylke
Gjemnes kommun | swedish |
8797300 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Blanche%20Milborne | Blanche Milborne | Blanche Milborne, Lady Herbert of Troy, död 1557, var en engelsk hovfunktionär. Hon var guvernant (Lady mistress) med ansvar för Maria I 1531-33, Elisabet I 1533-36 och Edvard VI 1537-46.
Referenser
Födda okänt år
Avlidna 1557
Engelska hovdamer
Kvinnor | swedish |
8797304 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Albin%20Dihlstr%C3%B6m | Albin Dihlström | Per Albin Dihlström, född 1875 i Stockholm, död 1957, var en svensk militär.
Albin Dihlström blev officer 1896, kapten vid Fortifikationen 1906 och 1910 fortifikationsofficer vid 6 fördelningen. Han blev fortifikationsofficer hos militärbefälhavaren på Gotland och var chef för Bodens ingenjörkår 1920–1926, och befordrades senare till överstelöjtnant. Åren 1927–1934 var Dihlström placerad i övergångsstat. Han blev riddare av Svärdsorden 1917.
Källor
Sveriges regementschefer 1700–2000, Rune Kjellander
Noter
Svenska fortifikationsofficerare
Överstelöjtnanter i svenska armén
Svenska regementschefer
Riddare av Svärdsorden
Svenska militärer under 1900-talet
Militärer från Stockholm
Födda 1875
Avlidna 1957
Män | swedish |
8797307 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Champs-%C3%89lys%C3%A9es%20%E2%80%93%20Clemenceau%20%28Paris%20metro%29 | Champs-Élysées – Clemenceau (Paris metro) | Champs-Élysées–Clemenceau är en station på linje 1 och linje 13 i Paris metro i Paris åttonde arrondissement. Stationen ligger under Champs-Élysées och Place Clemenceau, nära Petit Palais. Linje 13 öppnades 1975 som en del av linjens förlängning från Miromesnil. Det var linjens södra ändstation fram till dess förlängning under Seine och Invalides station stod klar 1976.
Fotogalleri
Järnvägsstationer invigda 1900
Paris tunnelbanestationer
Paris åttonde arrondissement
1900 i Frankrike | swedish |
8797314 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Bakteriella%20sekretionssystem | Bakteriella sekretionssystem | Bakteriella sekretionssystem är proteinkomplex som finns på bakteriers cellmembran för utsöndring av substanser. Dessa komplex används av patogena bakterier för att utsöndra virulensfaktorer (främst proteiner) för att invadera värdceller.
Exportvägar
Sec-systemet
Den allmänna sekretionen (Sec) innebär sekretion av oveckade proteiner. Hos gramnegativa bakterier transporteras det utsöndrade proteinet till antingen det inre membranet eller periplasman.
Sec-systemet använder två olika vägar för utsöndring: SecA- och Signal Recognition Particle-vägarna (SRP). SecA är ett ATPas. SRP är ett ribonukleoprotein (protein-RNA-komplex) som känner igen och transporterar specifika proteiner till cellmembranet i prokaryoter. De två vägarna kräver olika molekylära chaperoner och använder i slutändan en proteintransporterande kanal som kallas för SecYEG för att transportera proteinerna över det inre cellmembranet. I SecA-vägen fungerar SecB som en chaperon som hjälper proteintransporten till periplasman efter fullständig syntes av polypeptidkedjorna. Medan i SRP-vägen är YidC chaperonet och transporterar proteiner till cellmembranet medan de fortfarande genomgår peptidsyntes. I Escherichia coli transporteras innermembran-proteiner huvudsakligen av SRP-vägen och yttermembran- eller periplasmatiska proteiner är transporterade av SecA-vägen . En nyligen genomförd selektiv ribosome profiling-studie föreslår dock på att innermembranproteiner med stora periplasmatiska loopar transporteras ko-translationellt med hjälp av SecA . I Escherichia coli är ungefär 80% av alla SecA-molekyler fördelade vid cellmembranet.
Referenser
Bakteriologi | swedish |
8797319 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Auwers | Auwers | Auwers kan syfta på:
Auwers (månkrater) – nedslagskrater på månen
11760 Auwers – asteroid
Arthur Auwers (1838–1915), tysk astronom | swedish |
8797326 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Mike%20Johnson | Mike Johnson | James Michael "Mike" Johnson, född 30 januari 1972 i Shreveport, Louisiana, är en amerikansk advokat och republikansk politiker som är talman i USA:s representanthus sedan den 25 oktober 2023.
Han valdes in i USA:s representanthus 2016.
Referenser
Män
Födda 1972
Levande personer
Talmän i USA:s representanthus
Ledamöter av USA:s representanthus från Louisiana
Personer från Shreveport
Amerikanska republikaner | swedish |
8797328 | https://sv.wikipedia.org/wiki/13699%20Nickthomas | 13699 Nickthomas | 13699 Nickthomas eller 1998 MU7 är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 18 juni 1998 av LONEOS vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter Nicholas Thomas.
Asteroiden har en diameter på ungefär 4 kilometer.
Referenser
Huvudbältesasteroider
Småplaneter namngivna efter personer
Astronomiska upptäckter av LONEOS
Astronomiska upptäckter 1998 | swedish |
8797333 | https://sv.wikipedia.org/wiki/13700%20Connors | 13700 Connors | 13700 Connors eller 1998 MM36 är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 26 juni 1998 av Spacewatch vid Kitt Peak-observatoriet. Den är uppkallad efter den kanadensiska astronomen Martin Connors.
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer.
Referenser
Huvudbältesasteroider
Småplaneter namngivna efter personer
Astronomiska upptäckter av Spacewatch
Astronomiska upptäckter 1998 | swedish |
8797334 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Luc%C3%ADa%20Varela | Lucía Varela | Lucía Varela, född 10 oktober 2003 i A Coruña, Spanien är en volleybollspelare (center). Hon har spelar med Spanien och har spelat för klubbar i Spanien, Italien och Frankrike.
Med landslaget har hon deltagit vid flera EM och European Volleyball League
Referenser
Volleybollspelare i Quimper Volley
Volleybollspelare i AGIL Volley
Volleybollspelare i JAV Olímpico
Volleybollspelare i CAEP Soria
Spelare i Europamästerskapet i volleyboll för damer 2021
Spelare i Europamästerskapet i volleyboll för damer 2019
Födda 2003
Levande personer
Kvinnor
Spanska idrottare under 2000-talet
Spanska landslagsspelare i volleyboll (damer) | swedish |
8797335 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk%20filosofi | Svensk filosofi | Svensk filosofi är en populärvetenskaplig tidskrift grundad 2021. Flera av Sveriges mest erkända filosofer har skrivit för tidskriften, som exempelvis Åsa Wikforss, Torbjörn Tännsjö och Sven Ove Hansson. Även författare som Lyra Ekström Lindbäck och akademiker som Mårten Schultz och Marie Demker har publicerat artiklar i Svensk filosofi.
Tidskriften ges ut på uppdrag av Stiftelsen Svensk filosofi. Ordförande för stiftelsen är Pär Sundström, chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften är Jesper Ahlin Marceta.
Källor
Svenska tidskrifter | swedish |
8797337 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Wilhelm%20von%20Dobrokowsky | Wilhelm von Dobrokowsky | Wilhelm von Dobrokowsky (von Dobrikowsky), född 1648 i Sachsen, död i september 1712 i Pommern, var en svensk militär.
Wilhelm von Dobrikowsky var son till överstelöjtnant Rudolf Georg Dobrikowsky von Mategorea. Han var 1688 anställd vid markgreve Kristian Ernst av Bayreuth adeliga garde. Dobrokowsky var 1672 kornett vid överste Brunows regemente i svensk sold, blev löjtnant där 1675 och kaptenlöjtnant samma år. Han blev 1676 ryttmästare vid överste Vellingks regemente till häst, kapten vid tyska livregementet till fot 1688 med konfirmerad fullmakt 1695. 1695 naturaliserades von Dobrokowsky som svensk adelsman och introducerades på riddarhuset 1697. Han befordrades till major 1696, till överstelöjtnant 1700 och blev kommendant på Bohus fästning och överstelöjtnant vid tyska livregementet till fot 1701. 1711 var von Dobrokowsky överste och chef för 3. Pommerska lantregementet och utsågs till kommendant i Kristianstad samma år. Han kom dock aldrig aldrig att tillträda kommendantsbefattningen, efter Philip Friedrich Rotliebs död 1712 utsågs han att efterträda denne som chef för tyska livregementet till fot, men avled själv efter några månader.
Källor
Sveriges regementschefer 1700–2000, Rune Kjellander
Den introducerade svenska adelns ättartavlor, Gustaf Elgenstierna
Överstar i svenska armén
Svenska regementschefer
Födda 1648
Avlidna 1712
Män | swedish |
8797338 | https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rnv%C3%A4gslinjen%20Svensbro%E2%80%93Tidaholm | Järnvägslinjen Svensbro–Tidaholm | Järnvägslinjen Svensbro–Tidaholm var Hjo–Stenstorps Järnvägs bibanan med spårvidden 891 mm från Svensbro station till Tidaholms station. I samband med förstatligandet av smalspårsnätet i Västra Götaland övertog SJ linjen den 1 juli 1948.
Byggnation
Efter att huvudlinjen Hjo–Stenstorp hade invigts 13 november 1873, fick man den 6 februari 1874 koncessionen för en bibanan från Svensbro station till Ekedalen. Det primära syftet var att underlätta transporterna av kalk från Övertorps- och Ödegårdens kalkbruk i Ekedalen. Den 7 kilometer långa banan byggdes av HSJ i egen regi under ledning av trafikchefen Anton Werner Frick och kunde invigas den 20 november 1874. Kontrollant för bygget var kaptenen Anton Ludvig Djurson vid Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren. 1875 erhöll man koncessionen för att fortsätta bibanan fram till Tidaholm där stadens industrier med tonvikt på tändsticksfabriken och bruket hade stora transportbehov. Banan byggdes med kapten Johan Wohlrath Kullberg vid Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren som entreprenör och den 30 juni 1876 öppnades bandelen för trafik. Kostnaden för delen Svensbro–Tidaholm var 210 000 kronor.
Sträckningen
Från Svensbro station på linjen Hjo–Stenstorp gick linjen söderut genom skogen mot Kavlås station. Stationen låg nära Kavlås slott vars ägare Fredrik von Essen var en av de drivande krafterna bakom Hjo-Stenstorps Järnväg. Ett stickspår löpte västerut från stationen till Bredegårdens kalkbruk och Smedsgårdens kalkbruk. linjen passerade Kvarnasjön på våg till hållplatsen Kavlås bruket som låg vid platsen för det sedan tidigare nedlagda Kavlås alunbruk. Från hållplatsen Övertorp i den norra delen av Ekedalen gick ett stickspår norrut till Övertorps kalkbruk. I den södra delen av samhället låg Ekedalens station där ett stickspår gick söderut mot Ödegårdens kalkbruk. Därefter svängde linjen österut mot Acklinga hållplats. Sedan gick linjen in genom skogen på väg mot Tidaholms station där industrierna i form av Tidaholms bruk och Tändsticksfabriken Vulcan bidrog med stora fraktvolymer.
Slutet
Under 1948 förstatligades alla kvarvarande privata järnvägsbolag med smalspåriga linjer i Västra Götaland, den 1 juli 1948 övertogs HSJ:s linjer av Statens Järnvägar. Vid tiden för övertagandet var linjen i tämligen dåligt skick på grund av eftersatt underhåll och den stora trafikökningen under andra världskriget. Den 3 juni 1956 upphörde trafiken på sträckan Svensbro-Tidaholm. Vintern 1967–1968 revs rälsen upp.
Referenser
Externa länkar
Hjo–Stenstorps Järnväg
Historiska järnvägslinjer i Sverige
Järnvägslinjer med spårvidden 891 mm i Sverige | swedish |
8797342 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Gais%201964 | Gais 1964 | Fotbollsklubben Gais spelade säsongen 1964 för första gången sedan 1959 i allsvenskan. Gais firade 70 år som förening, men slutade med ett ungt och orutinerat lag klart sist i allsvenskan och åkte ur serien direkt.
Inför säsongen
Den allsvenska nykomlingen Gais behövde förstärkas, särskilt som fjolårets spelande tränare, den nu 43-årige Gunnar Gren, inte skulle hålla för allsvenskan och klev av planen för att enbart sköta tränarsysslan. Klubben värvade in den snabbe och målfarlige högeryttern Leif Wendt från IFK Malmö samt försvararna Kurt Axelsson från IK Sleipner och Yngve Samuelsson från Grundsunds IF. Man kallade också upp juniorerna Christer Heideberg, Ove Landhage och Sune Persson i A-truppen.
Det unga, orutinerade Gais förlorade på vårkanten båda sina matcher i Göteborgsalliansens traditionella triangelserie, där man slutade sist. Man förlorade under försäsongen även mot IF Elfsborg, så det fanns anledning till oro inför seriepremiären.
Seriespel
I hemmapremiären mot Hälsingborgs IF på Ullevi den 12 april 1964 gjorde Gais en hyfsad insats och spelade relativt jämnt med skåningarna, men förlorade ändå med 0–1 inför 7 998 åskådare. I andra omgången, borta mot IFK Norrköping, tändes ett hopp om att det unga laget skulle kunna hävda sig i allsvenskan, då Hasse Samuelsson efter 16 minuter gjorde matchens enda mål och Gais sensationellt lyckades hålla sin 1–0-ledning matchen ut, efter att Kurt Axelsson punktmarkerat Harry Bild hela matchen.
Efter ytterligare en 0–1-förlust hemma, mot Örebro SK, var det dags för derby mot Örgryte IS inför över 22 000 åskådare. Öis tog ledningen med 2–0 efter två mål av Agne Simonsson, men Gais lyckades ändå nå 2–2 efter mål av Hasse Samuelsson och Bengt Johansson. Gais hade även ett tredje mål inne, då Samuelsson hade slagit en frispark i mål, men målet underkändes på grund av att en Gaisspelare strax innan bollen slogs protesterade mot att Örgrytes mur stod för nära.
Efter derbyt var det som om luften gick ur Gais. Man radade upp fyra raka förluster, och tog bara en enda poäng till under vårsäsongen, genom 2–2 mot bottenkonkurrenten IFK Eskilstuna. När vårsäsongen var över låg Gais klart sist, med bara fyra poäng och 8–21 i målskillnad.
Till hösten kallades den gamle Gaisspelaren Rune Jingård in som ersättare för Gren; Grens hustru hade blivit sjuk, vilket ledde till att han misskötte träningarna och ofta inte ens dök upp. Spelet blev dock inte bättre; hösten inleddes med 1–4 mot både Hälsingborgs IF och Djurgårdens IF, och trots att Gais återigen tog poäng av IFK Norrköping (0–0 hemma) och slog IFK Göteborg med 2–1 stod det snart klart att man skulle trilla ur allsvenskan. Derbyt mot IFK, inför 19 000 åskådare den 27 augusti, blev den andra och sista segern Gais tog under säsongen.
När Gais i slutet av september låg fem poäng bakom elvan Eskilstuna hade Gais inget att förlora och tog in Gunnar Gren som spelare igen. Han skulle fylla 44 och blev allsvenskans genom tiderna äldsta spelare när han, mest som ett PR-trick av Gais direktör Åke Lindegarth, fick spela mot Degerfors IF. Publiken uppskattade tilltaget, och över 9 000 kom för att titta på legenden, men Gais förlorade med 2–3, trots en 2–0-ledning. Beslutet att låta Gren spela var inte populärt i truppen, men han klarade sig hjälpligt i matchen och togs ut i ytterligare en match, hemma mot AIK. Gais blev emellertid överkört och förlorade med 0–4, och det stod dessutom klart att Gren hade förlorat sin dragningskraft; bara 4 000 personer kom för att se det som kom att bli hans allra sista allsvenska match.
Säsongen 1964 slutade med en klar sistaplats i serien, med bara åtta poäng och en målskillnad på 21–58. Under hösten började man dock redan förbereda för nästa säsong med en resa till Berlin, där man mötte Östtysklands ungdomslandslag och såg Sveriges VM-kvalmatch mot Västtyskland. Alla spelare som åkte med till Tyskland fick lova att stanna kvar även nästa säsong, och uppslutningen var total.
Tabell
Seriematcher
Spelarstatistik
Referenser
Tryckta källor
Noter
1964
Fotbollssäsongen 1964 efter lag
Fotboll i Sverige 1964 | swedish |
8797346 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Eugene%20Jolas | Eugene Jolas | Eugene Jolas, född 26 oktober 1894 i Union Hill, New Jersey, död 26 maj 1952 i Paris, var en amerikansk författare, översättare och litteraturkritiker. Han översatte bland annat Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz. Tillsammans med sin hustru Maria McDonald grundade Jolas tidskriften Transition.
Bibliografi (urval)
Cinema: Poems, 1926
Le Nègre qui chante, 1928
An essay on James Joyce i Our Exagmination Round His Factification for Incamination of Work in Progress, 1929
Secession in Astropolis, 1929
The Language of Night, 1932
Hypnolog des Scheltenauges, 1932
Motsdéluge, hypnologues, 1933
I Have Seen Monsters and Angels, 1938
Planets and Angels, 1940
Words from the Deluge, 1941
Wanderpoem: Angelic Mythamorphosis of the City of London, 1946
Man from Babel, 1998
Eugene Jolas: critical writings, 1924–1951, 2009
Källor
Personer från Union City, New Jersey
Födda 1894
Avlidna 1952
Män
Amerikanska författare
Amerikanska översättare
Amerikanska litteraturkritiker | swedish |
8797348 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Love%20Letters%20%28olika%20betydelser%29 | Love Letters (olika betydelser) | Love Letters kan syfta på:
Love Letters – sång från 1945
Love Letter (album) – japanska musikern Gackts sjätte album från 2005
Love Letter (musikalbum) – musikalbum av R. Kelly från 2010
Love Letters (film, 1999) – amerikansk TV-film från 1999 i regi av Stanley Donen
Love Letters (film, 1984) – amerikansk film från 1994
Love Letters from Elvis – studioalbum av Elvis Presley från 1971
Love Letters in the Sand – sång, ursprungligen publicerad 1931
Se även
Love letter – datorvirus | swedish |
8797349 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Ove%20Landhage | Ove Landhage | Lars Ove Walter Landhage, född 23 november 1944, död 4 september 2019 i Älvsborgs församling, var en svensk fotbollsspelare som representerade Gais i allsvenskan 1964.
Som 19-åring lyftes Landhage under den allsvenska säsongen 1964 upp från Gais B-lag till A-laget, men han kom bara att göra 4 matcher (1 mål) i Gais denna enda säsong för klubben. Efter att ha tillbringat 1965 i Gais B-lag gick han 1966 till Göteborgs FF, och efter säsongen 1968 gick han vidare till Västra Frölunda IF.
Källor
Noter
Svenska fotbollsspelare
Fotbollsspelare i Gais
Spelare i Fotbollsallsvenskan
Födda 1944
Avlidna 2019
Män
Svenska idrottare under 1900-talet
Fotbollsspelare i Västra Frölunda IF | swedish |
8797350 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Norgesmesterskapet%20%28beachvolley%29 | Norgesmesterskapet (beachvolley) | Norgesmesterskapet i beachvolley arrangeras årligen för bägge könen sedan 1993. Tävlingen organiseras av Norges Volleyballforbund, men arrangeres av den utvalda lokala klubben. De förekommer även juniormästerskap som arrangeras separat.
Damer
Herrar
Referenser
Noter
Beachvolley
Beachvolleytävlingar i Norge | swedish |
8797355 | https://sv.wikipedia.org/wiki/John%20Ludvig | John Ludvig | John Ludvig, född 2 augusti 2000, är en tjeckisk-kanadensisk professionell ishockeyback som spelar för Pittsburgh Penguins i National Hockey League (NHL).
Han har tidigare spelat för Syracuse Crunch och Charlotte Checkers i American Hockey League (AHL) och Portland Winterhawks i Western Hockey League (WHL).
Ludvig draftades av Florida Panthers i tredje rundan i 2019 års draft som 69:e spelare totalt.
Han är son till Jan Ludvig.
Statistik
Referenser
Externa länkar
John Ludvig NHL Statistics – Hockey-Reference.com
John Ludvig stats and profile at hockeydb.com
Män
Födda 2000
Levande personer
Personer från Liberec
Tjeckiska ishockeyspelare
Kanadensiska ishockeyspelare
Tjeckiska idrottare under 2000-talet
Kanadensiska idrottare under 2000-talet
Spelare i Kamloops Storm
Spelare i Portland Winterhawks
Spelare valda i NHL Entry Draft 2019
Spelare valda av Florida Panthers i NHL Entry Draft
Spelare i Syracuse Crunch
Spelare i Charlotte Checkers (2010–)
Spelare i Pittsburgh Penguins | swedish |
8797359 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan%20Ludvig | Jan Ludvig | Jan Ludvig, född 17 september 1961, är en tjeckisk före detta professionell ishockeyforward som tillbringade sju säsonger i den nordamerikanska ishockeyligan National Hockey League (NHL), där han spelade för New Jersey Devils och Buffalo Sabres. Han producerade 141 poäng (54 mål och 87 assists) samt drog på sig 418 utvisningsminuter på 314 grundspelsmatcher.
Ludvig spelade också för TJ CHZ ČSSP Litvínov i Extraliga; Maine Mariners i American Hockey League (AHL); HC Bílí Tygři Liberec i 1. česká hokejová liga (1.chl); Wichita Wind i Central Hockey League (CHL) samt Kamloops Junior Oilers i Western Hockey League (WHL).
Han blev aldrig NHL-draftad.
Efter spelarkarriären har han varit bland annat talangscout för New Jersey Devils, HC Bílí Tygři Liberec och Boston Bruins. När han var det i HC Bílí Tygři Liberec så var Ludvig också utvecklingstränare för ishockeylaget.
Ludvig är far till John Ludvig.
Statistik
Internationellt
Referenser
Externa länkar
Jan Ludvig NHL Statistics – Hockey-Reference.com
Jan Ludvig hockey statistics and profile at hockeydb.com
Män
Födda 1961
Levande personer
Personer från Liberec
Tjeckoslovakiska ishockeyspelare
Spelare i HC Litvínov
Spelare i St. Albert Saints
Spelare i Kamloops Junior Oilers
Spelare i Wichita Wind
Spelare i New Jersey Devils
NHL-spelare som inte blivit valda i NHL Entry Draft
Spelare i Maine Mariners (1977–1992)
Spelare i Buffalo Sabres
Tjeckiska ishockeyspelare
Tjeckiska idrottare under 2000-talet
Spelare i HC Bílí Tygři Liberec
Personer verksamma inom New Jersey Devils
Personer verksamma inom Boston Bruins | swedish |
8797362 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Renate%20Bjerland | Renate Bjerland | Renate Bjerland, född 11 juni 1999 är en norsk beachvolley- och volleybollspelare (spiker).
Bjerland har nått framgångar både inomhus och på sand. I beachvolley kom hon vid U20-EM 2016 på 25:e plats tillsammans med Kirstine Garder och 2018 kom hon på samma plats i par med Karen Saga. Vid Norgesmesterskapet 2023 tog hon silver tillsammans med Julia Solgaard Thelle
Inomhus har hon främst spelat med olika klubbar i Norge, men 2019-2021 var hon proffs i Tyskland. Med landslaget har hon deltagit i kval till större mästerskap som EM, men ännu utan att lyckas.
Referenser
Kvinnor
Födda 1999
Levande personer
Volleybollspelare i 1. VC Wiesbaden
Volleybollspelare i IL Koll
Volleybollspelare i Oslo Volley
Volleybollspelare i Førde VBK
Norska landslagsspelare i volleyboll (damer)
Norska idrottare under 2000-talet | swedish |
8797374 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Natalia%20S%C3%A1nchez | Natalia Sánchez | Natalia Sánchez, född 20 maj 1983, är en colombiansk bågskytt. Hon deltog vid olympiska sommarspelen 2008 och olympiska sommarspelen 2016.
Referenser
Födda 1983
Levande personer
Kvinnor
Colombianska bågskyttar
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2008
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2008 från Colombia
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 2016
Tävlande vid olympiska sommarspelen 2016 från Colombia | swedish |
8797375 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucho%20Gonz%C3%A1lez%20%28b%C3%A5gskytt%29 | Lucho González (bågskytt) | Lucho González, född 19 november 1945, är en costaricansk bågskytt. Han deltog vid olympiska sommarspelen 1976.
Referenser
Födda 1945
Levande personer
Män
Costaricanska bågskyttar
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 1976
Tävlande vid olympiska sommarspelen 1976 från Costa Rica | swedish |
8797376 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Jorge%20Murillo%20%28b%C3%A5gskytt%29 | Jorge Murillo (bågskytt) | Jorge Murillo, född 15 november 1939, är en costaricansk bågskytt. Han deltog vid olympiska sommarspelen 1980.
Referenser
Födda 1939
Levande personer
Män
Costaricanska bågskyttar
Tävlande i bågskytte vid olympiska sommarspelen 1980
Tävlande vid olympiska sommarspelen 1980 från Costa Rica | swedish |
8797386 | https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora%20synagogan | Stora synagogan | Stora synagogan kan avse:
Stora synagogan i Barcelona, Spanien
Stora synagogan i Bila Tserkva, Ukraina
Stora synagogan, Bryssel, Blgien
Stora synagogan, Budapest, Ungern
Stora synagogan i Jelgava, Lettland
Stora synagogan i Marseille , Frankrike
Stora synagogan i Plzeň, Tjeckien
Stora synagogan i Rom, Italien
Stora synagogan i Stockholm, Sverige
Stora synagogan i Sydney , Australien
Stora synagogan i Tbilisi, Georgien
Synagogor | swedish |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.