Riksarkivet/swedish_fraktur · Datasets at Hugging Face

image imagewidth (px) 9 3.66k	text stringlengths 0 256
	na gå ännu längre och ſäga, att hwarken några farliga=
	re ſjukdomar eller deras gifter ſkulle under ſådana lyck=
	liga förhållanden ſinnas. Den Heliga Skrift lärer oß
	ju, att jorden d. w. ſ. den oß omgifwande naturen, för=
	bannades för menniſkans ſkull wid fallet. och att det fy=
	ſiſka onda endaſt war och ännu är en följd af det mora=
	iſk a. Menniſkans organism, ſedd från deß anatomiſka
	och fyſiologiſka ſida, är den meſt harmoniſkt fulländade af
	alla ſkapelſens produkter. Den är den Store Mäſtarens
	mäſtarwerk, yttre och förgängliga formen för hans inre,
	oförgängliga och ewiga ſpegelbild, den lilla werlden i det
	ſtora werldsaltet. Men denna ſköna, organism likſom de
	inre pſykiſka agenſer, ſom ſätta den i werkſamhet, äro i
	menniſkans närwarande tillſtånd ofta från födſeln ſå för=
	ſwagade och underkaſtade ſå många bräckligheter, fyſiſka
	och moraliſka lontagier, att blotta dietetiſka och ſanitära
	föreſkrifter icke förſlå till hälſans bewarande på alla ſtäl=
	len och under alla tider och förhållanden. Menniſkan i
	allmänhet ſåwäl i palatſet ſom i kojan ſaknar nog fyſik
	och pſykiſk kraft för att kunna göra ſig otillgänglig för
	alla ſjukdomsinflytelſer. Dageliga erfarenheten wiſar oß
	ju, att flera perſoner äfwen med iakttagande af nödig för=
	ſigtighet ändock icke kunna gå fram till ſjukdomarnas bärd
	och återwända derifrån oſkadda, likſom Profeten Daniel
	fordomdags oſtadd gick in och ut ur lejonkulan. Wi be=
	höfwa ſåledes andra ſtarkare preſervativer mot hwarje
	mera ſmittoſam och peſtartad ſjukdom än de, hwilka die=
	tetiken och farmakopeen gifwa wid handen.
	Wi hafwa ſökt efter deßa preſervativer i många lä=
	kareböcker, men ingenſtädes funnit dem ſå enkelt och klart
	uppgifna ſom jnſt hos Hippokrates, endaſt man tolkar
	hans ord i deras fulla och widſträcktaſte betydelſe. Läkare=
	"konſtens fader ſäger nemligen: ""hwad läkemedeln icke bota,"
	"det botar jernet, hwad jernet icke botar, det botar elden"""
	(quæ medicamina non sanant, ferrum sanat, quæ ferrum
	non sanat, ignis sanat). Detta är receptet mot alla peſt=
	artade ſjukdomar och anwisningen till deras förekomman=
	de. Men jernet, ſom Hippokrates föreſkrifwer, får icke
	inſkränkas till den kriurgiſka lancetten eller knifwen, utan
	bildlikt taget afſer det här militärbewakningen och den
	obeſtickliga, jernhårda cerneringen. Och elden, hwarom
	han talar, betyder icke här morer och kauterier utan för=
	bränningen eller åtminſtone rökningen af de ſjukas klä=
	der, den kauſtika kalken öfwer liken och i likkiſtorna m. m.
	Blott det förſta medlet eller ſperrningen har warit
	tillräckligt att uteſtänga koleran från andra punkter i det
	folkrika Skåne än Malmö och Råå, der den genom kon=
	tagiet fått foſt fot, och att dämpa den i alla de byar, dit
	den från Malmö blifwit genom ſmitta ſpridd.
	Deßa facta kunna beſtyrkas af en mängd ojäfwiga
	wittnen. De låta icke på theoretiſk wäg wederlägga ſig.
	J en wetenſkap af ſå praktiſk tendens ſom medicinen, må=
	ſie hwarje äfwen den meſt abſtrakta theori ſtödja ſig på
	något faktiſkt, om en tänkande och upplyſt allmänhet ſkall
	kunna hyſa förtroende derför. Och deßa exempel ſåwäl
	på kolerans ſmittſamhet ſom på karantänernas och ſperr=
	ningarnas förmåga att uteſtänga farſoten äro wißt icke
	de förſta, ſom kolerans annaler hafwa att uppwiſa. Så=
	tygat ſig och fökt öfwertyga andra om båda delarna.
	Utan att nämna wår ſtore Berzelius, hwars tanka i des=
	ſa frågor wi för några poſtdagar ſedan läſte i denna tid=
	ning, wilja wi här blott åberopa den berömde Danſke lä=
	karen Thune, ſom i ſin ſkrift öfwer Cholera Indica, en=
	ligt hwad mottot utwiſar, gjort till ſin förſta lag att
	"icke ſäga något oſant. Han yttrar ſid. 11. ""Jag"
	har med ſtort intreße läſt D:r ,Strohmeyers Skitzer och
	Jakttagelſer under en reſa till Danzig och trakten derom=
	kring. Han har likſom jag praktiſerat på landet i Weſt=
	preuſen under koleraepidemien och oaktadt han, ankommen
	dit ſednare än jag, då ſtyrktes näſtan af alla i ſina anti=
	kontagioniſtiſka åſigter, ſer jag dock af hans lilla wackre
	ſkrift, att hans landtpraxis har gifwit honom exempel nog
	på farſotens fortplantande genom ſmitta. På de blad ſom
	beröra detta ämne, gör han en och annan rätt naiv anmärk=
	ning t. ex. denna: de Herrars räſonement, ſom wil ja
	bewiſa oß, att koleran icke blifwit inpraktiſerad, före=
	kommer mig ungefär ſå, ſom om någon, då han ſer
	ſitt eget hus brinna, tror, att det nedbrända grann=
	huſet icke kan wara ſkuld dertill, emedan han icke
	warſeblifwit den antändande gniſtan, och Autar der=
	af, att elden måſte hafwa utwecklat ſig ur hans eget
	"halmtak."" Derefter anför Thune den ſtore Engelſke Lä="
	karen Kennedys yttrande i en ſkrift öfwer koleraepidemien=
	tryckt i Calcutta 1827, der det ſid. 67 heter: jag känner
	ingen karakter på en kontagiös ſjukdo, ſom icke
	koleran wiſar ſig äga. Om hon icke är ſmittſam,
	wet jag icke någon ſjukdom, ſom jag ſkulle wara
	"hogad att ſå benämna."" Detra omdöme ſynes ſlående."
	"Det will med andra ord ſäga: ""är koleran icke kontagiös,"
	"då icke."""
	Men till ett ſådant antagande har åtminſtone icke en
	af Tyſklands utmärktare Läkare G. F. Moſt kunnat för=
	mås, ſom ſjelf twenne gånger haft aſiatiſk kolera och i
	Encyklopädie d. geſammt. med. Prar. Art. Cholera 1:er
	B. ſ. 415 omſtändligt beſkrifwer ſattet, på hwilket han
	"ſmittades: ""Hwarje gång, ſäger han, jag widrörde en"
	aſiatiſkt koleraſjuk kände jag ett krälande och krypande
	(formicatio s. myrmecismus) i den hand med hwilken jag
	underſökte den ſjukes puls, och derpå följde en ſlags calor
	mordax, ſådan den kännes i vola manus, ſatt i beröring

na gå ännu längre och ſäga, att hwarken några farliga=

re ſjukdomar eller deras gifter ſkulle under ſådana lyck=

liga förhållanden ſinnas. Den Heliga Skrift lärer oß

ju, att jorden d. w. ſ. den oß omgifwande naturen, för=

bannades för menniſkans ſkull wid fallet. och att det fy=

ſiſka onda endaſt war och ännu är en följd af det mora=

iſk a. Menniſkans organism, ſedd från deß anatomiſka

och fyſiologiſka ſida, är den meſt harmoniſkt fulländade af

alla ſkapelſens produkter. Den är den Store Mäſtarens

mäſtarwerk, yttre och förgängliga formen för hans inre,

oförgängliga och ewiga ſpegelbild, den lilla werlden i det

ſtora werldsaltet. Men denna ſköna, organism likſom de

inre pſykiſka agenſer, ſom ſätta den i werkſamhet, äro i

menniſkans närwarande tillſtånd ofta från födſeln ſå för=

ſwagade och underkaſtade ſå många bräckligheter, fyſiſka

och moraliſka lontagier, att blotta dietetiſka och ſanitära

föreſkrifter icke förſlå till hälſans bewarande på alla ſtäl=

len och under alla tider och förhållanden. Menniſkan i

allmänhet ſåwäl i palatſet ſom i kojan ſaknar nog fyſik

och pſykiſk kraft för att kunna göra ſig otillgänglig för

alla ſjukdomsinflytelſer. Dageliga erfarenheten wiſar oß

ju, att flera perſoner äfwen med iakttagande af nödig för=

ſigtighet ändock icke kunna gå fram till ſjukdomarnas bärd

och återwända derifrån oſkadda, likſom Profeten Daniel

fordomdags oſtadd gick in och ut ur lejonkulan. Wi be=

höfwa ſåledes andra ſtarkare preſervativer mot hwarje

mera ſmittoſam och peſtartad ſjukdom än de, hwilka die=

tetiken och farmakopeen gifwa wid handen.

Wi hafwa ſökt efter deßa preſervativer i många lä=

kareböcker, men ingenſtädes funnit dem ſå enkelt och klart

uppgifna ſom jnſt hos Hippokrates, endaſt man tolkar

hans ord i deras fulla och widſträcktaſte betydelſe. Läkare=

"konſtens fader ſäger nemligen: ""hwad läkemedeln icke bota,"

"det botar jernet, hwad jernet icke botar, det botar elden"""

(quæ medicamina non sanant, ferrum sanat, quæ ferrum

non sanat, ignis sanat). Detta är receptet mot alla peſt=

artade ſjukdomar och anwisningen till deras förekomman=

de. Men jernet, ſom Hippokrates föreſkrifwer, får icke

inſkränkas till den kriurgiſka lancetten eller knifwen, utan

bildlikt taget afſer det här militärbewakningen och den

obeſtickliga, jernhårda cerneringen. Och elden, hwarom

han talar, betyder icke här morer och kauterier utan för=

bränningen eller åtminſtone rökningen af de ſjukas klä=

der, den kauſtika kalken öfwer liken och i likkiſtorna m. m.

Blott det förſta medlet eller ſperrningen har warit

tillräckligt att uteſtänga koleran från andra punkter i det

folkrika Skåne än Malmö och Råå, der den genom kon=

tagiet fått foſt fot, och att dämpa den i alla de byar, dit

den från Malmö blifwit genom ſmitta ſpridd.

Deßa facta kunna beſtyrkas af en mängd ojäfwiga

wittnen. De låta icke på theoretiſk wäg wederlägga ſig.

J en wetenſkap af ſå praktiſk tendens ſom medicinen, må=

ſie hwarje äfwen den meſt abſtrakta theori ſtödja ſig på

något faktiſkt, om en tänkande och upplyſt allmänhet ſkall

kunna hyſa förtroende derför. Och deßa exempel ſåwäl

på kolerans ſmittſamhet ſom på karantänernas och ſperr=

ningarnas förmåga att uteſtänga farſoten äro wißt icke

de förſta, ſom kolerans annaler hafwa att uppwiſa. Så=

tygat ſig och fökt öfwertyga andra om båda delarna.

Utan att nämna wår ſtore Berzelius, hwars tanka i des=

ſa frågor wi för några poſtdagar ſedan läſte i denna tid=

ning, wilja wi här blott åberopa den berömde Danſke lä=

karen Thune, ſom i ſin ſkrift öfwer Cholera Indica, en=

ligt hwad mottot utwiſar, gjort till ſin förſta lag att

"icke ſäga något oſant. Han yttrar ſid. 11. ""Jag"

har med ſtort intreße läſt D:r ,Strohmeyers Skitzer och

Jakttagelſer under en reſa till Danzig och trakten derom=

kring. Han har likſom jag praktiſerat på landet i Weſt=

preuſen under koleraepidemien och oaktadt han, ankommen

dit ſednare än jag, då ſtyrktes näſtan af alla i ſina anti=

kontagioniſtiſka åſigter, ſer jag dock af hans lilla wackre

ſkrift, att hans landtpraxis har gifwit honom exempel nog

på farſotens fortplantande genom ſmitta. På de blad ſom

beröra detta ämne, gör han en och annan rätt naiv anmärk=

ning t. ex. denna: de Herrars räſonement, ſom wil ja

bewiſa oß, att koleran icke blifwit inpraktiſerad, före=

kommer mig ungefär ſå, ſom om någon, då han ſer

ſitt eget hus brinna, tror, att det nedbrända grann=

huſet icke kan wara ſkuld dertill, emedan han icke

warſeblifwit den antändande gniſtan, och Autar der=

af, att elden måſte hafwa utwecklat ſig ur hans eget

"halmtak."" Derefter anför Thune den ſtore Engelſke Lä="

karen Kennedys yttrande i en ſkrift öfwer koleraepidemien=

tryckt i Calcutta 1827, der det ſid. 67 heter: jag känner

ingen karakter på en kontagiös ſjukdo, ſom icke

koleran wiſar ſig äga. Om hon icke är ſmittſam,

wet jag icke någon ſjukdom, ſom jag ſkulle wara

"hogad att ſå benämna."" Detra omdöme ſynes ſlående."

"Det will med andra ord ſäga: ""är koleran icke kontagiös,"

"då icke."""

Men till ett ſådant antagande har åtminſtone icke en

af Tyſklands utmärktare Läkare G. F. Moſt kunnat för=

mås, ſom ſjelf twenne gånger haft aſiatiſk kolera och i

Encyklopädie d. geſammt. med. Prar. Art. Cholera 1:er

B. ſ. 415 omſtändligt beſkrifwer ſattet, på hwilket han

"ſmittades: ""Hwarje gång, ſäger han, jag widrörde en"

aſiatiſkt koleraſjuk kände jag ett krälande och krypande

(formicatio s. myrmecismus) i den hand med hwilken jag

underſökte den ſjukes puls, och derpå följde en ſlags calor

mordax, ſådan den kännes i vola manus, ſatt i beröring